Lyssna

Tidningar 1944

Invasionen har börjat

Aftonbladet 44-06-06

Eisenhower: ”Befrielsens timme har kommit!” Aktion mot Normandie-kusten. Landsättningar i full gång. Flottan bombarderar hamnarna. Strider rasa.

London, tisdag. TT från Reuter.

I en kommuniké från den allierade expeditionsstyrkans högkvarter, vilken betecknades som kommuniké nummer 1, meddelas: Under befäl av general Eisenhower började allierade flottstyrkor med understöd av starka flygstyrkor på tisdagsmorgonen att landsätta allierade arméer på den franska nordkusten.

Montgomery för befälet.

Den allierade expeditionsstyrkans högkvarter meddelar att general Montgomery för befälet över den armégrupp som företar anfallet. Denna armégrupp innefattar brittiska, kanadensiska och amerikanska styrkor.

Radiotal av Eisenhower: Första fasen av befrielsen!

London, tisdag.

Ungefär klockan 8.50 höll den allierade överbefälhavaren, general Eisenhower, ett anförande till de ockuperade folken i Europa. Generalen, som talade lugnt och myndigt, yttrade bland annat:

Västeuropas folk! Timmen för er befrielse har kommit. I dag har landstigningar företagits på Frankrikes västkust, vilka utgör första fasen av den slutliga befrielsen av Europa, som vi skall företa tillsammans med vår bundsförvant Ryssland. Stora slag väntar dock ännu framför oss.

Till medlemmarna i det organiserade motståndet säger jag: Följ de instruktioner ni fått! Till de inte organiserade säger jag: Res er inte förrän jag ger signalen. Jag riktar mig särskilt till fransmännen. Jag är stolt över att ha tappra franska styrkor under mitt befäl. Följ edra ledares order. Visa tålamod! En för tidig resning skulle kunna hindra er från att göra största möjliga nytta då tidpunkten kommit. Fransmännen kämpar vid de allierades sida och kommer att spela en stor roll för sitt lands befrielse.

En effektiv förvaltning av Frankrike måste skötas av fransmän. Alla tjänstemän måste fortsätta med sitt vanliga arbete. Då Frankrike befrias skall fransmännen själva välja sin styrelseform. Jag skall göra allt som står i min makt för att lätta edra bördor. Fransmännens motstånd i Frankrike och det franska imperiet har varit en inspiration för oss alla.

Hamnar bombarderas av flottan.

London, tisdag.

Det första meddelandet kom klockan 6.25 då den tyska Europapress-stationen meddelade att Le Havre bombarderades med granater och ”tyska kustflottstyrkor var engagerade i en drabbning med fientliga landsättningsfartyg”.

Samtidigt meddelades att invasionen började med att flygburna trupper landsattes i Seineområdet. En kort stund senare meddelades att lätta allierade krigsfartyg befann sig mellan Seinemynningen och Normandiekusten. Samtidigt rapporterades flygtrupper landa på nordspetsen av Normandie.

Dessa truppers uppgift sades troligen vara att erövra flygfält och bereda plats för invasionsstyrkor. Hamnen i Le Havre bombarderades av engelska flottenheter. Även Calais och Dunkerque ligger under häftig eld. I ett här uppfångat tyskt meddelande uppges att häftiga strider med invasionsstyrkor pågår i Caen-området.

Radiovarning till befolkningen.

En talesman för de allierade expeditionsstyrkornas högsta högkvarter sände tidigt i dag på morgonen en brådskande varning till befolkningen i de av tyskarna ockuperade områdena i västra Europa, speciellt riktad till de personer som bor inom 95 kilometers avstånd från kusten. Överbefälhavarens talesman meddelade kustbefolkningen att de allierade kommer att varna befolkningen med flygblad innan de börjar utsättas för fara. De skulle då lämna sina hem efter att ha varskott grannarna.

Väntan är slut

Världskrig två har gått in i de stora avgörandenas skede. Sedan tidigt i morse är den stora invasionen i väster ett faktum. Roms fall utgjorde signalen, som satte de allierade styrkorna i rörelse. Det är alltså icke fråga om falskt alarm, icke om någon generalrepetition. Bakom Atlantvallens fästningar har de allierade landsatt stora styrkor fallskärmstrupper, som redan befinner sig i strid med de tyska besättningarna.

Invasionsbåtar närmar sig i en ständig ström en mängd utvalda landstigningspunkter och tömmer sitt innehåll av trupper och vapen, Längre in i landet har flygburna trupper landsatts för att spärra vägen för tyska reserver till kusten. Ute i Kanalen ligger starka flotteskadrar, som lägger en skyddande eldridå framför de anfallande samtidigt som de mal sönder befästningarna, vilka sedan veckor tillbaka utsatts för fruktansvärda flygbombardemang.

De strider som stundar bli de förfärligaste i detta krig. I England och Amerika har kyrkportarna öppnats för bön, och många tusen mödrar kommer att begråta dessa försommardagar, som ryckte bort deras söner. Döden går härjande fram på land, i luften, på vattnet och under vattnet. Ännu synes dock inte alla de förbundna nationernas krafter ha spelats ut. De synkroniserade slagen från öster, som bebådades av marskalk Stalin i hans majtal har ännu inte fallit, men stora nyheter kan med säkerhet väntas även från detta väderstreck när som helst.

Korsika har länge varit en laddad pistol riktad mot Sydfrankrike; det kan inte dröja länge förrän den avfyras, ty de allierades taktik går ut på att inte ge tyskarnas reserver manövermöjligheter så att de med överlägsna krafter kan slå ut den ena landstigningsstyrkan efter den andra.

Från Danmark har ingenting avhörts. Landet är som flera gånger förut hermetiskt avspärrat. Kanske är det redan krigsskådeplats; om inte kan så bli fallet innan många timmar gått. Lidandets kulmen har kommit för de ockuperade folken. Ingen väntar att nazisterna skall dra sig för något våldsdåd, om de tror att det på något sätt länder till deras fördel.

Fruktansvärda underrättelser kommer att ingå, därpå måste man vara beredd. Men de förtryckta folken har för länge sedan nått övertygelsen att det är bättre med en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände. När de allierade landstigit i Nordafrika förklarade den brittiske premiärministern att han inte delade deras åsikt, som trodde att vad som då hände var början till slutet. Men han tillade att det kanske var slutet till början.

Nu torde knappast någon tvivla på att vi åskåda ett händelseförlopp motsvarande det som kom Talleryand att fälla sina bevingade ord. Blodsutgjutelsernas tid är kanske snart förbi. Det är i varje fall folkens brinnande förhoppning, i grund och botten även det tyska. Mardrömmen kommer att släppa. Den skamligaste epoken i Europas långa och stolta historia går i graven. Frihet och rätt skall hedras på nytt. Många och långa år och mycken god vilja hos människorna i alla länder kommer dock att krävas innan krigets sår läkts och ärrats. Glömmas må de aldrig.

Fallskärmstrupper landsatta på 12 ställen.

Tyngdpunkten längs kusten Normandie-Le Havre. Slagskepp stödja landsättningen. USA-STRIDSROP: ‘WE ARE HERE NOW!”

Berlin, tisdag. Aftonbladet.

Inmarschen i Rom gav signalen ridån har gått upp för det säkerligen största drama krigshistorien hittills haft att uppvisa. Invasionen har börjat! Äntligen! Strax efter midnatt började ett enormt bombardemang av den nordfranska kusten; kort därefter inledde de engelsk-amerikanska luftflottorna landsättning av trupper på Normandies kust, och en armada av trupptransportfartyg och krigsfartyg av alla slag närmade sig kusten.

Mot alla små och stora invasionsprofeters förmodan har de allierade för sin invasion utsett ett av de centrala områdena av den av tyskarna sedan det franska sammanbrottet med fantastiska befästningsanläggningar utrustade franska kusten. Längs den normandiska kusten från dess nordligaste spets, där Cherbourg ligger, till Boulogne landade på 12 skilda ställen under loppet av dagens första timmar de allierade fallskärmstrupperna.

Tyngdpunkten i landstigningsoperationerna ligger vid kuststaden Caen i området mellan floderna Ornes och Vires mynningar. Möjligen är invasionen därför tänkt som en stöt direkt mot Paris. Större fallskärmsförband landsattes 10 kilometer väster om Le Havre och väster om Boulogne.

Under det att luftlandsättningarna pågick landsteg även trupper på flera ställen längs kusten från landstigningsfartyg, vars landningsplatser insveptes i täta dimbankar. Fallskärmstruppernas uppgift är uppenbarligen att söka locka större tyska truppstyrkor bort från invasionsfartygens landningsplatser, men enligt föreliggande tyska uppgifter har denna avsikt slagit fel.

Rasande strider pågår.

Tyska divisioner befinner sig sedan tidigt i morse i rasande strider såväl med engelsk-amerikanska fallskärmstrupper som med de allierade styrkor, vilka landsatts från sjön. Ett betydande antal fångar har tagits.

Det visade sig för övrigt att en del av fallskärmstrupperna var dockor, uppstoppade figurer, som kastats ut från de allierade flygplanen för att lura tyskarna. De sjöstridskrafter, som de mobiliserat, är som man ju kunnat vänta mycket stora. Landstigningsflottiljerna eskorteras av krigsfartyg av alla slag.

Tyska sjöstridskrafter upptog på ett tidigt stadium kampen mot invasionsarmadan, och häftiga strider rasar sedan tidigt i morse i Engelska kanalen.

Slagskepp lägger eldridåer.

Utanför landningsställena ligger slagskepp, som med sitt artilleri och med stöd av flygförband lägger eldridåer in över land. Det tyska flyget har även satt in stora styrkor i striden mot de allierades sjö- och luftstridskrafter.

Atlantvallens väldiga försvarsanordningar av alla slag har även i de av invasionen berörda områdena trätt i funktion. Invasionen i morse kan knappast ha kommit överraskande för den tyska krigsledningen. En sats i Hitlers kommuniké om utrymningen av Rom sent i förrgår kväll gav en antydan om att man i högkvarteret räknade med invasionens nära förestående realitet.

Sedan fyra dygn tillbaka har luftkrig för själva Tysklands vidkommande karakteriserats av ett närmast olycksbådande lugn. Endast vid ett par, tre tillfällen har enstaka engelska plan under natten fällt bomber mot några städer. De besatta områdena i väster, särskilt Frankrike och Belgien, har däremot varit utsatta för utomordentligt häftiga bombardemang i våldsamt stigande crescendo som kulminerade under gårdagen.

Detta har säkerligen varit det säkraste tecknet på invasionens annalkande, men den tyska flygspaningen har givetvis också med yttersta sorgfällighet dag och natt följt de allierades förehavanden i invasionshamnarna Plymouth, Portsmouth, Exeter, Southampton, Brighton och allt vad de heter den engelska sydostkusten mitt emot invasionsområdet Normandie.

Kommer storoffensiv i öster?

Huruvida invasionsföretag är omedelbart förestående även på andra håll längs de europeiska kusterna kan för ögonblicket inte sägas. I varje fall förelåg i morse i Berlin inga tecken, som tydde härpå.

Man väntar däremot här givetvis den emotsedda sovjetryska sommaroffensiven i öster nu också kommer börja som ett komplement till invasionen. I morse förelåg dock inte några närmare rapporter från östfronten.

Den tyska allmänheten visste i morse ingenting om invasionen. De for som vanligt till sitt arbete, och inte ett tecken tydde på att något var på färde. Vid radions första nyhetsutsändning klockan sju tysk tid nämnde heller inte något om invasionen eller över huvud taget något, som kunde verka alarmerande. Hallåmannen kunde tvärtom meddela, att intet fientlig flygplan befann sig över rikets område

“We are here now!”

Berlin, tisdag.

We are here now, ropade första allierade fallskärmssoldaten som tyskarna nådde kontakt med i Le Havre. Detsamma var det första yttrandet hos de fångar som togs. Tyskarna svarade givetvis att framhålla att de allierade snart skulle kastas ut från kontinenten. Tidigt i morse iakttogs talrika landstigningsbåtar och lätta krigsfartyg i området mellan Seines mynning och Normandies östra kust.

Samtidigt fälldes fallskärmstrupper från talrika flygplan på Normandie-halvöns norra spets. Det är troligt att dessa fallskärmstrupper fått i uppgift att erövra flygfält för att underlätta landsättningen av ytterligare fallskärmsstyrkor.

Le Havres hamn håller för närvarande på att bombarderas. Tyska flottstyrkor ha inlett strid mot landningsfartygen utanför kusten.

Kupp mot betongfort.

De första fallskärmstrupperna som landsattes vid Le Havre började omedelbart en koncentrerad spärreld åt alla håll och försökte inta en del tyska betongfort genom en kupp. Detta misslyckades, men genom att förskansa sig i terrängen lyckades de hålla ut tills förstärkningar anlände.

Tyska trupper har inlett omedelbara motåtgärder. Flera tyngdpunkter har bildats men slaget är i full gång och det kan ännu inte avgöras om de allierade lyckats uppnå en anmärkningsvärd initial framgång eller ej.

Samtidigt med att fallskärmstrupper fälldes mot området kring Seinemynningen riktade stora engelsk-amerikanska bombplansförband anfall mot Calais- och Dunkerque-områdena. Det tyska luftförsvaret trädde omedelbart i aktion.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Nazistiska grymheter mot civilbefolkning

Arbetartidningen 44-06-15

Enligt vad Krasnaja Svesdas korrespondent, major J. Milezki, meddelar, har sovjetavdelningar på frontavsnittet sydöst om Vitebsk på ett ställe befriat 8 000 civilpersoner, som tyskarna spärrat in i koncentrationsläger.

Sovjetavdelningar besatte en liten skog i närheten av den by, i vilken det tyska koncentrationslägret var beläget. En fruktansvärd bild låg framför rödarmisterna. Tyskarna lyckades inte dölja spåren av sina förbrytelser, då skogen plötsligt besattes. Ett stort skogsavsnitt var omgivet av taggtråd, ingångarna minerade. Fångarna levde bakom taggtråden under bar himmel direkt på den fuktiga marken. Många hade byggt sig något slags tält av grenar. Inte en enda byggnad fanns i lägret. Som skuggor irrade människorna omkring, höljda i trasor, utmärglade till det yttersta och så försvagade att de knappt kunde röra sig.

Kosten bestod av en slags soppa, i vilken det inte fanns en smula potatis och som inte kunde anses som föda. Man gnagde bark och åt blad. Utmattning, sjukdom och misshandel kastade fångarna till marken.

Många låg på marken bredvid liken av dem som tyskarna skjutit i sista ögonblicket. Det var svårt att avgöra, vilka som var sjuka och vilka som var döda. Ett par hundra lik låg längre bort, det var dem som för några dagar sedan torterats till döds av tyskarna. Då rödarmisterna genomsökte skogen stötte de titt som tätt på armar och ben som stack upp ur färska gravhögar. Koncentrationslägret visade sig vara en kolossal kyrkogård av civilpersoner, vars enda brott var att de var sovjetmedborgare.

Av de 8 000 fångarna var 3 500 barn i åldern 3–6 år, liksom några tusen kvinnor över 30 år. De övriga var åldringar, krymplingar, sjuka och några hundra yngre män och kvinnor. Alla är ryssar och bjeloryssar. Flertalet av de olyckliga är invånare från Vitebsk, som fördrevs från sina hem av tyskarna. Men det finns också grupper av människor från Orel-distriktet, som efter månadslånga irrfärder drevs till detta dödsläger i skogen.

Det är lätt att förstå med vilken glädje fångarna mottog sina befriare. På sovjetkommandots befallning utdelades till de befriade sovjetmedborgarna livsmedel, kläder och skor. Speciella grupper av läkare ger dem hjälp. De torterade människorna transporteras längre in i landet.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Ungerns judar hotas nu av utrotning

Sölfvesborgs-Tidningen 44-07-15

Regeringen får bära ansvaret, säger Hull

Washington, den 14. TT från Reuter.

Utrikesminister Hull uttalade sig i en deklaration på fredagen skarpt fördömande om den tyska och ungerska massakern på judar och repressalieåtgärderna mot befolkningen i den grekiska byn Distomo. Han lovade att obevekligt straff skulle utmätas och förklarade att ungerska regeringen får stå till svars inför historien. Tillförlitliga meddelanden från Ungern bekräfta  de förskräckliga nyheterna om massmord på judar. Hela den judiska befolkningsgruppen, som uppgick till 1 miljon, hotas av utrotning.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Från robotbombfabriken till döden i ”förintelselägret”

Arbetartidningen 44-08-15

Dödsfabriken fylldes med ständigt nya kontingenter från hela Europa.

Moskva, måndag.

Vår Moskvakorrespondent fortsätter skildringen av ”förintelselägret” vid Lublin. Ett tillfälligt dokumentfynd ger vid handen att tyskarna har sammanfört fångar från hela Europa. Till och med ett kinesiskt pass fanns bland pappren. Här återges också samtalet med de vittnen, som talat med Léon Blum i lägret. Uppgiften att han senare skulle ha omkommit har dementerats från annat håll.

När jag skrev om transporterna till lägret under den första byggperioden, stannade jag vid maj 1942. I april och maj 1942 började masstransporter med judar från ghetton i Lublin och omgivningen att anlända till lägret. Under sommarens lopp kom ytterligare 18 000 personer från Slovakien och Tjeckien. I juli månad 1942 kom första transporten av polacker, som anklagats för partisanstrider. Enbart denna första grupp bestod av 1 500 personer. Samma månad kom en stor transport politiska fångar från Tyskland. I december 1942 kom några tusen greker och judar från lägret Osventzim i närheten av Krakow. Den 17 januari 1943 kom en grupp på 1 500 polacker och 400 kvinnor från Warszawa. Den 2 februari kom 950 polacker från Lwow, den 4 februari 4 000 polacker och ukrainare från Taloma och Tarnopol. I maj 1943 anlände 60 000 personer från ghettot i Warszawa. Hela sommaren och hösten 1943, med ett mellanrum på några dagar, fortsatte transporterna att komma från alla större tyska läger: Sachsenhausen, Dachau, Flossenburg, Neuhamm, Buchenwald. Ingen av dessa transporter bestod av mindre än 1 000 personer.

Varifrån de nyanlända kom kunde man ta reda på inte bara genom deras ord utan också genom att se på deras utseende. Varje läger satte sin egen stämpel på fångarna. Så exempelvis hade man i Osventzim den metoden att alla fångar, kvinnorna inbegripna, fick huvudena rakade och i stället för att hänga numret om halsen på dem, hade de det inbränt på handen.

De som kom från Buchenwald, kunde knappast tåla solljuset — en filial till detta läger, som kallades »Dora» hade en underjordisk fästning, insprängd i bergen där de tyska raketbomberna V1 producerades. Där arbetade uteslutande slaver, huvudsakligen polacker och ryssar. De fick aldrig gå ut i dagsljuset, och efter att ha arbetat ett halvår i underjorden hade deras syn blivit så försvagad, att de omedelbart sändes till ”Förintelselägret” i Lublin.

Folk från hela Europa i lägret

Jag har endast nämnt några siffror och några läger — inte för att räkna upp hela antalet dödade, utan för att man skall kunna få ett begrepp om åtminstone en del av vad som hänt. Det bör tilläggas några ord om den nationella sammansättningen av de människor som hamnade i lägret.

En stor del av de i lägret förintade utgjordes av polacker. Det var gisslan, partisaner — verkliga sådana och sådana som tyskarna misstänkte – och partisanernas anförvanter. Dessutom ett väldigt antal bönder, i synnerhet sådana som drivits bort från de distrikt, där tyskarna genomförde sin kolonisation.

Efter polackerna kommer ett oerhört antal förintade ryssar och ukrainare. Lika stort är antalet judar som tyskarna gjorde slut på, och som fördes till lägret från snart sagt alla Europas hörn, börjande med Polen och slutande med Holland. Dessutom förintades stora grupper människor ur andra folkslag, varvid varje grupp uppgick till flera tusen. Det var fransmän, italienare, holländare, greker.

Mindre, men betydande grupper dödade utgjordes av belgare, serber, kroater, spanjorer (de sistnämnda antagligen spanska republikaner, som tyskarna tagit i Frankrike)

Norrmän bland de dödade i ”förintelselägret”.

Dessutom finns bland de dödades papper dokument, som tillhört människor från de mest olika nationer — norrmän, schweizare, turkar och till och med kineser. Jag går in i ett rum som hör till lägerkansliet och där ligger på golvet stora högar dokument, pass och betyg, som tillhört de dödade. Jag tar på måfå i högen, och under loppet av tio minuter finner jag dokument som tillhört människor från nästan alla europeiska nationer.

Här ett pass som tillhört Sofia Jakovlevna Dusevitj från byn Konstantinovka i Kiev-distriktet, ukrainska, arbeterska, född 1917. Här ett dokument med stämpeln ”République Francaise”, som tillhört en fransk metallarbetare Eugene Durame, född i Le Havre 22 september 1888. Här är ett betyg från folkskolan i Vanja-Lukava, utställt på Ralo Junitj som slutade skolan 1937, islamsk trosbekännelse, med betyget ”dobar”, det vill säga. ”bra” för ”uppförande, naturlära och rättskrivning”.

Där ett pass, som utfärdats i Kroatien för en person vid namn Jatiranovitj, född i Zagreb. Passet är utfärdat den 2 januari 1941. Där ett pass, som tillhört Jakob Borgardt som föddes i Rotterdam den 10 november 1918. Där ett dokument, utfärdat för Eduard Alfersak, född 1914 i Milano, boende Via Plimo 29, längd 175, kraftigt byggd, inga särskilda kännetecken. Där ett intyg Nummer 8544, för Savaranti, en grek från ön Kreta. Här ett tyskt pass på Ferdinand Lothmann, ingenjör från Berlin, född 19 augusti 1872. Där en arbetsbok med stämpeln ”General-guvernimenga”, som tillhört Zigmund Remak, en polsk arbetare, född 20 mars 1924 i Krakau. Där var ett kinesiskt dokument med ett fotografi och en massa hieroglyfer som jag inte kunde tyda.

Där fanns dokument, översköljda av blod och vattendränkta, dokument som rivits i bitar och andra som man trampat på. Detta förfärliga berg av dokument var en gravsten över ett helt Europa, vars öde avgjorts inom ett enda rum. Det är svårt att förutsäga, vilka oerhörda detaljer som kommer att avslöjas, när dessa dokument blir föremål för en noggrann undersökning och när förhören med de mångfaldiga vittnena äger rum. Det är möjligt att man här kommer att finna spår efter många av Europas största män, som försvunnit och dött under de år tyskarna utövade sitt herravälde. Jag var bara några dagar i detta läger och talade bara med en liten del av de vittnen som finns där. Men trots detta stötte jag redan de första dagarna på en häpnadsväckande historia.

Samtal med Léon Blum

Två ingenjörer från Lublin som varit anställda vid lägret som civila specialarbetare och varit sysselsatta med att bygga avloppsledningar, en ryss Peter Mihailovitj Denisov och polacken Klavdij Jelinskij, berättade bland annat att när de i slutet av april eller början av maj 1943 var vid lägrets virkesförråd, hade de träffat en jude från Lublin, som de kände redan före kriget.

Han var sysselsatt med att bära plank till förrådet. Han visade dem på en gammal, trasig och mager gubbe, som också bar plank och sade:

— Vet ni vem den där gubben är? Det är Léon Blum.

Sedan de övertygat sig om att inga SS-män var i närheten, gick de bägge ingenjörerna närmare, varefter följande samtal ägde rum:

— Är ni Léon Blum? frågade Denisov.

— Ja, jag är Léon Blum.

— Frankrikes premiärminister?

— Ja, Frankrikes premiärminister.

— Hur har ni hamnat här?

— Jag har hamnat här tillsammans med den sista transporten franska fångar.

— Varför försökte ni inte rädda er själv därhemma. Kunde ni verkligen inte ha gjort det?

— Jag vet inte, kanske jag hade kunnat, sade Léon Blum, men jag beslöt mig för att dela mitt folks öde.

Han hade tårar i ögonen. Några SS-män uppenbarade sig. Blum fick med någon annans hjälp skyndsamt upp den tunga plankan på axeln och började gå med den. Efter några steg snavade han och föll. Någon som stod bredvid honom, hjälpte honom att resa sig. Han reste sig upp, tog plankan på axeln och gick.

Denisov och Jelinskij kom inte tillbaka till detta förråd förrän efter en vecka. De fann här åter den man, som visat dem på Léon Blum, och frågade honom, var han var. Mannen svarade lakoniskt:

— Han är där, där jag också snart kommer att vara, och visade med handen mot himlen.

Detta är bara ett faktum från livet i detta dödsläger, ett faktum som i alla detaljer bestyrkts av de bägge vittnena, som nu befinner sig i Lublin. Och hur många förfärande avslöjanden, som rör sig om de mest olika människor från de mest olika hörn i Europa kommer inte att komma i dagen, när allt material grävts fram och alla vittnen hörts!

Tillbaka till innehållsförteckningen

Massdeportation av judar från Antwerpen

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 44-08-26

Alla rederier ha nedlagt verksamheten

London, 26 augusti. TT från Reuter.

En framstående medlem av den belgiska underjordiska rörelsen, som nyligen flytt från Antwerpen till England, förklarade på tal om förhållandena där att en massdeportering av alla judar från Antwerpen företagits. De som sänts till koncentrationsläger i Holland ha för någon tid sedan överförts till Tyskland.

Alla rederier ha nedlagt verksamheten utom ett par tyska firmor, som kontrollera den obetydliga sjöfarten mellan Skandinavien och Holland.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Tyskt ’dödsläger’ i Belgrads närhet

Arbetartidningen 44-11-16

I närheten av Belgrad har ryssarna sedan någon tid undersökt det stora tyska koncentrationslägret i Benica, även kallat ”dödslägret”. Det har bland annat framkommit att över 33 000 personer passerat detta läger. Ungefär 10 000 av dessa personer har med säkerhet transporterats till Tyskland. Hur många av dessa som dödats vet man inte, men de uppskattas till flera tusen.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Process i Lublin om likfabriken Majdanek

Arbetartidningen 44-12-01

Allierade korrespondenter närvarande. SS-män står anklagade.

Moskva, torsdag.

I soldathemmet i Lublin har en process begynt mot sex hitlerister, som anklagas för omänsklig tortyr och mord på fångar i Majdanek. Rättegångssalen, som rymmer över ett och ett halvt tusental människor var överfylld. De som inte kommit in vandrade utanför byggnaden och på gatorna, där de anklagade fördes fram. Utrop av hat och avsky följde mördarna.

På de anklagades bänk sitter Ternes, Oberscharführer i SS, Hermann Vogel, Standartenführer i SS, Teo Schonen, Rottenführer i SS, Wilhelm Garstenmayer, Hauptscharführer i SS, Edmund Polman och Heinz Otland. Alla de anklagade har bakom sig en blodig praktik i ”arbetet” i lägren Dachau och Oranienburg. De arresterades i det ögonblick då de försökte sopa bort spåren efter sina hemska brott.

Målet handlägges av en speciell polsk domstol, där domaren Sembuchski är ordförande. Medlemmar av domstolen är Nadulska och Dimovski, prokuratorn Tjesliluk, prokuratorn Savizki och fem advokater.

Vid processen är korrespondenter från den sovjetiska, amerikanska och engelska pressen närvarande.

Tillbaka till innehållsförteckningen