Lyssna

Tidningar 1938

Judiska läkarna i Tyskland mista praktiken

Aftonbladet 38-01-04

Förbud för judar att handla med arier väntas

Från Aftonbladets korrespondent.

London, tisdag (Scannews) Nya mycket allvarliga förhållanden komma att göra sig gällande för både judar och katoliker i Tyskland. Daily Telegraph meddelar från München att man vill isolera judarnas ställning ytterligare inom samhället, i det man genom ett dekret, som trätt i kraft den 1 januari, berövat judiska läkare och tandläkare deras rätt att behandla patienter från sjukkassor och sjukförsäkringar. Största delen av befolkningen tillhör dessa kategorier, vilket betyder att judiska läkare och tandläkare praktiskt taget mister rätten att utöva praktik, en rättighet som krigsveteranerna tidigare försäkrat sig om.

Man väntar att det skall utfärdas förbud för judar att handla med arier, och judiska bokhandlare ha redan nu förbjudits att sälja böcker till andra än sina stamfränder. Tidningen går så långt att den anser sig kunna fastslå, att en ny lag, varigenom de nazistiska myndigheterna skall få rätt att expropriera privat egendom, är under förberedande.

I en ledande artikel i tidningen Der Angriff tar man till orda för en begränsning av katolska kyrkans rättigheter i Tyskland. Man påpekar, att det har varit nödvändigt för de tyska myndigheterna att flera gången inskränka den katolska rikskyrkans maktområde på grund av de rättigheter den själv tagit sig. Man väntar att denna artikel skall ge anledning till en revision av de katolska myndigheternas privilegier.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Flyktingeländet Europas stora frågetecken

Arbetaren 38-02-08

150 000 tyskar ha drivits i landsflykt. Antalet statslösa som Nansenbyrån hjälper beräknas till 600 000.

Flyktingproblemet har ännu inte blivit löst, fast det alltjämt är ett av Europas mest brännande problem. Miljoner människor hade i ett enda slag blivit statslösa genom gränsregleringar och statsomvälvningar, människor som jagades från land till land emedan ingen stat och regering ansåg sig förpliktigad att hjälpa dem, att ge dem hemortsrätt och arbete. Som en direkt följd härav utsattes flyktingarna för ett obeskrivligt lidande, framför allt i sydöstra Europa, där de statslösa lämnades vind för våg. Slutligen ha dock en del av flyktingarna genom Nansenbyrån blivit hjälpta, men ännu finns det ett betydande antal statslösa, som alltjämt äro fågelfria och som sålunda jagas från land till land.

Michael Hansen, president för den internationella Nansenbyrån för flyktingar under folkförbundets auktoritet, har i sin nyligen utkomna broschyr Flyktingproblemet och folkförbundet givit en skakande bild av flyktingeländet.

Att man inte helt lyckats att avveckla flyktingeländet beror på att regeringarna och folkförbundet visat för litet intresse för saken. Ty den ena regeringen har ej velat framställa allt för pockande krav på folkförbundet beträffande flyktingarna för att inte stöta den andra regeringen för pannan. På det sättet har det gått från år till år. Men det har inte förbättrat saken utan snarare förvärrat den. Ty nazistregimen i Tyskland har drivit omkring 150 000 personer i landsflykt, och det är ingen glädje att leva som en landsflykting eller statslös i dagens Europa. Överallt stöta dessa förtvivlade människor på reaktionära förordningar, brutala myndigheter, nöd och hopplöshet.

Grekland fick mottaga över en miljon flyktingar.

Men det skall dock inte förnekas, som hr Hansen framhåller, att det från folkförbundets sida genom Nansenbyrån uträttats en hel del för flyktingarna. Framför allt är det förhållandet beträffande de ryska flyktingarna, vilka skaffats Nansenpass och arbete. Även kan nämnas den hjälp som lämnades de grekiska och bulgariska flyktingarna efter katastrofen u Smyrna. Efter Turkiets seger över Grekland måste 1 300 000 greker och 200 000 bulgarer fly från Främre Asien. Men det var ingen lätt sak för det utarmade Grekland och Bulgarien att mottaga dessa flyktingar och bereda dem en människovärdig utkomst. Tack vare den ekonomiska hjälpen från folkförbundet klarades saken, fast det inte skedde så smärtfritt som en del personer inbillat sig. Den grekiska regeringen tvingades uppföra tiotusentals hus för flyktingarna. Härtill kom så folkförbundskommissionens byggnadsprojekt, som gick löst på 40 000 byggnader på landsbygden och 27 000 större och mindre hus, som uppfördes i städer och byar. Jord anskaffades åt en betydande del flyktingar, samtidigt som nya industrier anlades och många slag av hantverk upprättades – allt detta för att lösa den grekiska flyktingfrågan. På samma sätt ordnades saken i Bulgarien.

Nansenbyråns insats för flyktingarna

I detta sammanhang förtjänar det dock att framhållas, att både Englands och Frankrikes representanter i folkförbundet voro särskilt måna om att det besegrade Grekland lämnades all den hjälp som stod i folkförbundets makt att ge. Samma var förhållandet beträffande de ryska flyktingarna, vilka till övervägande del tillhörde det reaktionära Ryssland.

Av de omkring 200 000 armenier, som 1921 flydde från Turkiet, ha 50 000 hamnat i Syrien och av dem voro 40 000 utan existensmedel. Med finansiell hjälp från olika länder lyckades det för Nansen och sedan Nansenbyrån att hjälpa dem tillrätta i det nya landet. Över 10 000 fattiga armeniska flyktingar från Grekland och Frankrike ha skaffats en fristad i Sovjetunionen.

Omkring 100 000 ryska flyktingar, vilka efter det misslyckade fälttåget mot Sovjetunionen levde under eländiga förhållanden i Konstantinopel, ha överförts till 40 olika länder. Dessutom ha tusentals andra ryska flyktingar skaffats utkomstmöjligheter i Amerika.

Men trots det väldiga arbete som Nansenbyrån utfört under de år som den existerat, finns det ännu omkring 600 000 flyktingar, ryssar, armenier, assyrier, assyrokaldeer, turkar och saarländare, som byrån skall försöka att hjälpa tillrätta innan utgången av innevarande år, då dess hjälpverksamhet enligt folkförbundets beslut skall vara avvecklad.

Flyktingfrågan måste lösas i sin helhet

Michael Hansen anser att detta beslut kommer att få beklagliga följder för flyktingarna. I Mellan-Europa gör den uppfattningen sig starkt gällande, att flyktingfrågan är att betrakta som ett lokalt problem, som varken folkförbundet eller någon annan har rätt att befatta sig med. Samtidigt har den synpunkten gjort sig gällande bland en del regeringsrepresentanter i Genève, att Nansenbyråns fortsatta verksamhet endast kunde understödjas, om den hädanefter inte befattade sig med andra flyktinggrupper än dem som folkförbundet redan tagit hand om. Detta visar hur skevt och inskränkt en del regeringar se på saken. Ty ett faktum är att flyktingproblemet inte kan avvecklas med att enbart hjälpa en viss kategori av flyktingar medan man lämnar andra åt sitt öde. Om det skall bli någon mening med det hela, måste frågan lösas i sin helhet.

Hr Hansen nämner att det finns 115 000 tyska flyktingar. Men denna siffra är hållen i underkant. Den tyske socialdemokraten Paul Hertz uppger, med anledning av den flyktingkonferens som öppnades i Genève den 7 februari, att vid slutet av 1937 beräknades de tyska flyktingarna till 150 000 och av dessa voro 130 000 judar medan de övriga voro politiska flyktingar. Enligt samma uppgift äro dessa olyckliga människor spridda över hela världen. Men trots en betydande emigration till Palestina och främmande världsdelar befinna sig mellan 40–50 000 tyska flyktingar i Europa. Blott en ringa del av dem har kunnat skaffa sig en tryggad existens i de länder där de nu leva. Ett betydande antal jagas från land till land som fågelfria och många lida den bittraste nöd.

Nansenbyrån får ej hjälpa Hitleroffren

Många politiska uppfattningar äro representerade bland de tyska emigranterna. Om man bortser från den del av judarna, som inte tillhör något politiskt parti, finns det socialdemokrater, kommunister, syndikalister, liberaler och så vidare. Antalet socialdemokrater beräknas till 4 000, av vilka 1 000 fått asyl i Frankrike, medan de övriga hamnat i Tjeckoslovakien och de skandinaviska länderna. Antalet flyktingar, vilka tidigare i Tyskland försörjt sig med vetenskapligt arbete, beräknas till 1 900. De flesta av dessa ha fått en fristad i England, men även Amerika och Turkiet ha mottagit många landsflyktiga vetenskapsmän. En del begav sig till Sovjetunionen. Men sovjetmyndigheterna lära ha gjort sig kvitt en stor del av dessa flyktingar. Samma öde rönte de allra flesta österrikiska socialdemokrater, vilka efter februariresningen 1934 begåvo sig till sovjetriket i den förhoppningen att där finna en fristad.

Hertz förklarar att antalet flyktingar från Tyskland fortfarande kommer att växa, enär förföljelserna mot icke-nazister liksom mot judarna alltjämt pågår. Detta gäller icke minst vetenskapsidkarna. Det visar sig nämligen att man vid de tyska universiteten tenderar att ej tåla personer, som icke äro medlemmar av det nationalsocialistiska partiet.

Folkförbundets Nansenbyrå har icke att taga befattning med de tyska flyktingarna och de försök som gjort att få byråns kompetens utökad att omfatta även deras skydd ha misslyckats, först på grund av Tysklands och därefter på grund av Rysslands motstånd. Enligt beslut på folkförbundsrådet upprättades så ett högkommissariat för denna del av flyktingfrågan, vars förste ledare var amerikanen James MacDonald. Men kommissariatet var fristående och fick icke ens lov att åberopa sig på folkförbundets auktoritet. MacDonald tröttnade på den ringa hjälp han fick och det motstånd han mötte och avgick för ett par år sedan. Han har efterträtts av engelske generalen sir Neill Malcolm, som har sitt högkvarter i London. Högkommissariatet har haft blott ringa medel till sitt förfogande och har långt ifrån kunnat hjälpa alla, som varit i behov av hjälp. Men ett verksamt understöd ha flyktingarna fått från arbetarorganisationerna och olika hjälpkommittéer.

Genève skall på nytt behandla flyktingfrågan

Den konferens, som i dagarna hålles i Genève, torde komma att behandla flyktingfrågan mera ingående än konferensen 1936, då man endast befattade sig med de tyska flyktingarnas rättsliga ställning. Deras sociala och ekonomiska villkor, som voro minst lika viktiga som rättsfrågan, förbigick man med tystnad. Men denna gång är det meningen att högkommissarien sir Neill kommer att framlägga ett mera omfattande program, som bland annat upptager frågan om anskaffande av arbetstillstånd åt flyktingarna i deras uppehållsländer.

Ett anmärkningsvärt och beklagligt faktum är den avvisande hållning, som Sovjetunionen intar till frågan om hjälp åt de tyska flyktingarna liksom till flyktingfrågan över huvud taget, framhåller Ny Tid. Sovjetregeringen lät sig inte representeras vid konferensen 1936 och när frågan om de tyska flyktingarnas överförande till Nansenbyrån behandlades av folkförbundet röstade ryssarna nej. För övrigt anser den att Nansenbyrån bör avskaffas och så kommer även att ske vid utgången av detta år, så sant folkförbundet inte kommer att upphäva ett redan tidigare fattat beslut.

För varje humanitärt sinnad människa står det klart att flyktingarna och de statslösa inte kunna klara sig utan hjälp och understöd. I ett civiliserat samhälle har ju varje människa rätt till skydd och denna enkla rätt får man heller inte beröva flyktingarna. Det är en sak som arbetarorganisationerna kraftigare än hittills borde betona, så att regeringarna och myndigheterna inte längre tillätos att jaga en del av flyktingarna som villebråd från land till land. Och denna fråga är lika aktuell för Sveriges vidkommande som för övriga demokratiska länder, vilka äro förpliktade att behandla fascismens offer med all tillbörlig respekt.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Anschluss har proklamerats

Trelleborgstidningen 38-03-14

Förbundspresident Miklas nödgades avgå. Myntunion mellan Tyskland och Österrike förberedes.

Wien den 13. TT från Havas.

Den österrikiska regeringen har högtidligen proklamerat Anschluss. På begäran av förbundskansler Seyss-Inquart har förbundspresident Miklas avgått. Seyss-Inquart kommer att fylla hans åligganden.

På söndagseftermiddagen hissades hakkorsflaggan på österrikiska legationen i London.

Agence Havas’ Wienkorrespondent meddelar: På vederbörligt håll i Wien förbereder man för närvarande en ny myntregim för Österrike, vilken lär komma att innebära praktiskt taget myntunion mellan de båda länderna på basis av det nuvarande förhållandet 40 riksmark för 100 schilling.

Folkomröstning om anslutningen den 10 april.

Wien den 12. TT från Havas.

Avslutningen till Tyskland proklamerades högtidligen från förbundskansliets balkong. Folkomröstning om anslutningen skall äga rum den 10 april.

Officiellt har en förbundsförfattningslag angående Österrikes återförening med tyska riket proklamerats. I denna lag heter det bland annat:

  1. Österrike är ett land i tyska riket.
  2. Söndagen den 10 april 1938 anordnas en fri och hemlig folkomröstning om återföreningen med tyska riket. I denna folkomröstning deltaga alla tyska män och kvinnor i Österrike som fyllt 20 år.

Linz den 13. TT.

Ledaren och högste befälhavaren för försvarsmakten har förordnat:

  1. Den österrikiska förbundsregeringen har genom en nyligen utfärdad lag beslutat Österrikes återförening med Tyskland. Den tyska riksregeringen har genom en lag av i dag erkänt detta beslut.
  2. Jag förordnar på grund härav att den österrikiska förbundsarmén skall såsom beståndsdel av den tyska försvarsmakten från och med i dag träda under mitt befäl.
  3. Jag ger generalen i infanteriet, överbefälhavaren för åttonde armén von Bock i uppdrag att föra befäl över den nya tyska försvarsmakten innanför de österrikiska gränserna.
  4. Samtliga medlemmar av den hittillsvarande österrikiska förbundsarmén skola ofördröjligen avlägga ed till mig såsom deras högsta befälhavare.

Adolf Hitler

Schuschnigg under bevakning i Wien.

Wien den 13. TT från Reuter.

Enligt ett officiellt meddelande befinner sig Schuschnigg under bevakning på slottet Belvedere i Wien.

Massflykt av judar från Wien.

Berlin den 13. TT.

Till DNB meddelas från Katovice att österrikiska judar i massor anlända till Polen med snälltågen från Wien.

Tyska flygplan över Tjeckoslovakien.

Prag den 13. TT från Havas.

Under det de tyska trupperna tågade in i Österrike, flögo tyska flygplan över tjeckoslovakiskt område i norra Böhmen. Tjeckoslovakiska regeringen har med anledning av det inträffade inlagt protest i Berlin.

Göring lät genast meddela att överflygningen skett tvärtemot de tyska militärmyndigheternas order. Man försäkrade samtidigt att intermezzot icke hade någon politisk eller militär innebörd samt att alla åtgärder skola vidtagas för att hindra upprepning av dylika händelser.

Österrikes annektering oursäktlig.

De engelska tidningarna stå på lördagen helt under intryck av händelserna i Österrike.

Daily Telegraph and Morning Post, konservativ, skriver: Tysklands åtgärd, som betyder annektering av Österrike, kan icke ursäktas av någon för det internationella umgänget gällande regel. Påståendet att Österrike, vars folk är av samma ras som Tysklands, är en intern tysk angelägenhet kan icke försvaras. Det är ännu för tidigt att uttala sig om de slutliga återverkningarna av denna kupp, och det är även obehagligt att komma med några profetior.

Daily Herald skriver, att vad som framför allt har betydelse för Europa är att det brutala angreppet ännu en gång dykt upp som den tyska diplomatins utvalda vapen. Om icke någon gräns kan sättas för detta fruktansvärda våldsherravälde, komma vi få krig i hela Europa, ja kanske i hela världen. Daily Herald kräver en rekonstruktion av det kollektiva systemet.

Times skriver att denna senaste och värsta demonstration av den tyska utrikespolitikens metoder endast kan fördjupa Storbritanniens misstänksamhet och förbittringen över det sätt, varpå Berchtesgaden-avtalet avslöts. Händelserna utgöra ett slag mot försoningspolitiken, ty det är mer än tvivelaktigt om en pacificering är möjlig på en kontinent, som är utsatt för sådana hemsökelser av det godtyckliga våldet. Ingen gräns kan sättas för konsekvenserna av en handling, som hotar att medföra en europeisk omvälvning.

Tillbaka till innehållsförteckningen

5 000 nya ”svenska” medborgare i folkhemmet.

Sverige fritt 38-04-01

Varför tiger partipressen?

För någon tid sedan hörde vi i radio, att regeringen hade för avsikt att hos riksdagen begära vissa fullmakter beträffande cirka 5 000 så kallade statslösa och flyktingar, vilka för närvarande gästa vårt land. Det vore meningen, sade radioreportern, att samtliga dessa skulle tilldelas (!) svenskt medborgarskap. Dagspressen har nämnt mycket litet om denna sak, väl huvudsakligen därför, att det här rör sig om ”utvalt” folk – det vill säga israeliter – och då så begriper ju vem som helst, att man får uttala sig med en viss försiktighet för att inte sagda tidningar skola bli utan annonser från de judiska affärsföretagen i vårt land. Det är nämligen så, att blott en antydan i en dagstidning om att en fråga är judisk, genast utlöser viss reaktion från judarnas sida. Vi erinra i detta sammanhang hurusom Svenska Dagbladet på sin tid fick slå till reträtt. En av tidningens medarbetare hade på sportsidan kritiserat en judisk funktionär, som uppträtt olämpligt. En viss ej okänd judisk generalkonsul ringde då upp tidningens redaktion och fordrade, att vederbörande medarbetare skulle avskedas – skedde ej så, komme hans stora företag ej att annonsera vidare i Svenska Dagbladet. Och generalkonsuln tillade, att han skulle dra försorg om, att även andra större annonsörer skulle komma att draga in sin annonsering om icke… SvD föll till föga – medarbetaren avskedades från sportavdelningen och fick en blygsam reträttplats på korrekturet. Nu är han död. Detta hände för blott några få år sedan.

Men sedan dess har situationen ändrat sig. Det har kommit nya, friska fläktar i vårt Sverige, sedan våra germanska vänner söder om Östersjön visat, att det går att lösa judefrågan. Man vågar numera här i landet kalla en jude för en jude och svineri för svineri. Vi med flera nationella tidningar ha gjort detta – vi komma fortsätta därmed till dess segern är vunnen. Det vill säga till dess vi äro herrar i vårt eget land. Och den tiden är icke så långt avlägsen. Vi kunna således taga dessa notiser om 5 000 nya ”svenska” medborgare med viss ro, sådant kan ändras när tiden väl är inne.

Men tilltaget att tilldela (!) cirka 5 000 mer eller mindre obskyra personer svenskt medborgarskap är och förblir en fräckhet utan like och en utmaning mot den nationella viljan. Vi hänvisa till vad ”Den Svenska Nationalsocialisten” skrev härom i sitt nummer för den 16 mars 1938. Artikeln är betitlad ”Systematisk import av ’tyska’ judar”. Ur artikeln citera vi som följer:

”Men dagens av folkfrontskretsarna så omhuldade ’flyktingsproblem’ har mycket litet gemensamt med den gamla svenska asyltraditionen. Ty nu rör det sig om en av vissa mäktiga kretsar organiserad import av personer, som vanligen varit kommunistiska eller kulturbolsjevikiska agenter och agitatorer i det land de tvingats lämna. Det är för att stärka sina egna positioner genom tillförseln av ’idérika’ och ’initiativrika’ utländska folkfrontare som det hela sker.”

Så långt sagda tidning. Vill man veta mer i saken kan man titta efter i ”Veckojournalen” för den 20 mars 1938. Där gör huset Bonnier reklam för dessa våra nya ”bröder”. Bland annat skall man finna, att regeringen även har för avsikt att göra Afrika-negrer (!) till svenska medborgare.

När våra dagstidningar icke reagera inför allt detta, ha de dömt sig själva. En sådan process måste varje nationell svensk kalla en dekadent press. För denna ”systempress” gäller tydligen feta annonser och stora arvoden mera än Sveriges heder och ära.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Judiska affärsföretag skola tvångsförsäljas

Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning 38-04-29

Arierna få överta dem till låga priser.

Till HT genom United Press.

Berlin, 29 april. Görings förordning om registrering av all judisk förmögenhet i Tyskland betyder enligt uppgift i nazikretsar ännu icke konfiskering av dessa förmögenheter. Avsikten med dekretet lär vara att påskynda judarnas undanträngande ur det ekonomiska livet, vilket hittills skett utan system eller metod. Vad som skall ske med de judiska förmögenheterna efter registringen vet man ännu icke, men man anser det vara möjligt, att judarna skola få tillfälle att sälja sina affärsföretag till arier. Köpeskillingen torde i så fall betalas i räntebärande statspapper, som under nuvarande ekonomiska förhållanden icke kunna föras ur landet. När valutasituationen i Tyskland förbättras skall möjlighet beredas judarna att få räntorna utbetalade i utländsk valuta. Neutrala iakttagare äro av den uppfattningen att vid tvångsförsäljning av så många företag det icke kan bli tal om ens tillnärmelsevis normala köpesummor. Även om det alltså icke blir konfiskering så måste det dock betraktas som givet att judarnas förluster genom dessa åtgärder bli mycket stora.

Rar barnbok av Streicher

Antisemitiska skräckbilder och verser.

Berlin 29 april. Daily Telegraph.

Julius Streicher har åter publicerat en barnbok med antisemitiska verser och bilder- denna bok heter ”Giftsvampen”, en titel som tagits från den första historien i samlingen. I denna berättas, hur lille Franz i tanke att han skaffat en matnyttig svamp tog med sig hem en giftig svamp. Hans moder omtalade emellertid för honom att svampen innehöll ett dödligt gift, och hon förklarade vidare, att judarna äro giftiga människor, alldeles som giftsvamparna. Historien slutar med en försäkran, att judar äro djävlar i människohamn.

I en annan historia berättas, hur den lilla ariska flickan Inge mot sin vilja av modern tvingas att besöka en judisk läkare. I väntrummet hör hon en flicka gråta och ropa på hjälp inne i läkarens rum, men läkaren bara hånskrattar. När Inge väntat en timme, öppnar läkaren dörren, och förskräckt över det syn hon får se flyr Inge skrikande från huset.

De övriga historierna gå i samma stil. språket är nästan otroligt smutsigt. Bokens sista sida prydes med ett foto av Streicher själv, omgiven av en beundrande skara flickor och pojkar. Biden är försedd med underskriften ”Den som bekämpar judarna, brottas med djävulen. Julius Streicher.”

Tillbaka till innehållsförteckningen

Polacker likställas med judar

Aftonbladet 38-06-06

Polska förbundet i Tyskland klagar hos Frick

Berlin, söndag. TT från Havas.

Det polska förbundet i Tyskland har till inrikesminister Frick överlämnat ett memorandum, innehållande den polska minoritetens klagomål. Bland annat talas om att flera polska skolor i gränstrakterna stängts och att polackerna icke fått tillåtelse att sända sina barn till Polen för studier.

De polska studenterna vid de tyska universiteten sägas undergå mindre god behandling och i vissa fall göres gällande att de likställas med judarna. De tyska myndigheterna sägas ofta bojkotta polska kreditinstitut och det säges vara högförräderi att köpa varor från polska kooperativa föreningar.

Polackerna i den tyska armén få icke tala polska utom tjänsten och unga polacker tvingas inträda i Hitlerjugend. Slutligen uppräknar tidningen en del fall, då polacker ärekränkts och angripits för att de bekänt sig till sin polska börd.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Juderazzior pågå i Berlin

Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning 38-06-17

Hitlerjugend utmärker sig

Till H.T. genom United Press.

Berlin, 17 juni. Polisen företog i går kväll en razzia i Nordberlin, och i en glacebar kvarhöll polisen United Press korrespondent, och en medarbetare vid Chicago Tribune tillsammans med 40 judar, varefter alla fördes till polispresidiet vid Alexanderplatz. Båda journalisterna, som voro ute för reportage, konstaterade att lugn rådde på gatorna. Talrika judiska affärer hade övermålats med ordet Judar, andra ande försetts med Davids-stjärnan eller karikatyrer av judar. Övermålningen på eftermiddagen hade gjorts av medlemmar av Hitlerjugend. Då journalisterna lade märke till att en större människomängd samlats framför glacebaren gingo de in. Så snart de emellertid kommit innanför dörren fingo de order om att ej lämna lokalen.

Då de arresterade därefter fördes till polisens bilar hördes okvädningsord mot judarna. I polispresidiet fördes alla till en stor lokal, i vilken befunno sig omkring 130 personer. Ytterligare 40 anlände kort efteråt och av samtalen mellan polismännen kunde man förstå, att det väntades ännu flera. De arresterade indelades i tre kategorier, tyskar, utlänningar och personer utan legitimationspapper. De flesta utländska judarna syntes vara ungrare. Efter undersökningen av de amerikanska passen bad polisofficeren de två pressmännen om ursäkt, varefter de frigåvos. Också i andra delar av staden gjordes razzior under kvällen, bland annat i flera kaféer på Kurfürstendamm.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Mörka utsikter för Eviankongressen

Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning 38-07-08

England ointresserat, Frankrike har fått nog av immigranter

Paris 8 juli.

Flyktingkonferensen i Evian har i förrgår och under torsdagen framför allt sysslat med förberedelser, och det är först i dag, som arbetet börjat på allvar. Man kan emellertid redan nu skönja, vilka stora svårigheter konferensen kommer att möta, och man känner naturligtvis också en fläkt av den chamberlainska realpolitiken i de anföranden som gjorts från brittiskt håll.

Det bör kanske genast framhävas, att den brittiska delegationen icke tycks vara särdeles hågad för att skynda till de politiska flyktingarnas undsättning. Sålunda meddelar den brittiska delegationen, att England generöst nog förpliktar sig att behålla de flyktingar – som bekant ganska fåtaliga – vilka redan funnit en tillflyktsort i England, men att inga nya flyktingar kunna mottagas. Chamberlains representant föreföll ej heller att vara benägen att härbärgera flyktingar i de brittiska kolonierna med undantag för Brittiska Östafrika, dit det förmodligen endast kan bli fråga om en synnerligen begränsad emigration. Det är även från engelskt håll, som man dels avvisat tanken på en forcering av emigrationen till Palestina, dels begär, att konferensen uteslutande skall syssla med tyska och österrikiska flyktingar. Hur skall det gå med alla de andra?

Om man tillfogar, att Chamberlain dessutom önskar, att konferensen skall förhandla bakom lyckta dörrar, får man en tämligen fullständig bild av den brittiske premiärministerns sinne för humanitet. I grund och botten försöker den brittiska delegationen hindra att Tredje riket skall känna sig besvärat av de beklämmande detaljer, som komma fram på konferensen. Realpolitiken förnekar sig inte!

Amerikanen Myron Taylor, tidigare chef för American Steel, och en av Roosevelts intima medarbetare, har förelagt konferensen ett praktiskt program, som går ut på att varje deltagande regering skall bestämma, vad den kan göra, dels för att mottaga emigranter, dels för att ställa penningmedel till förfogande. Washington erbjuder sig att mottaga 27 000 tyska och österrikiska flyktingar under ett år.

Fransmannen Bérenger, som utnämnts till konferensens hedersordförande medan Taylor fungerar som president, påpekade att hans land redan härbärgerar 200 000 flyktingar, som kosta Frankrike svindlande summor, och bekräftade vad man redan visste, nämligen att de franska gränserna förbli stängda, så länge icke en internationell reglering av flyktingfrågorna kommit till stånd. Frankrike hotas ju också med att inom kort kanske tvingas mottaga flera hundra tusen spanjorer. Den franske representanten kunde med full rätt påpeka, att Frankrike gjort mer än något annat land för flyktingarna, och att det nu krävde ett internationellt ingripande.

Från norsk sida kom ett förslag om att konferensen skulle försöka utverka av den tyska regeringen, att de flyktande judarna åtminstone få medföra en del av sina ägodelar. De judiska delegationerna gå ännu längre, eftersom de föreslå, att de europeiska staterna i samarbete med Berlin skulle organisera den judiska emigrationen och bland annat utbilda de unga emigranterna i lantbruk och vissa hantverk för att göra dem mogna för emigration.

Den fråga, som här uppkastas, är naturligtvis av oerhörd såväl moralisk som materiell räckvidd. Skola de europeiska kulturstaterna hjälpa tyskarna att bli av med judarna? Faran för att det hela urartar i en internationell hjälpkommitté för de nationalsocialistiska pogromledarna ligger nära till hands, och med kännedom om de tyska rasapostlarnas gränslösa fräckhet och den brittiska realpolitikens enfaldiga kortsynthet gör man klokt i att vara på sin vakt.

Är det å andra sidan möjligt att låta hundratusentals människor långsamt förgås i det nytyska barbariet – nödropen som komma från Wien bli allt gällare och gällare! Här organiseras dag och natt inför en tigande världsopinion de mest avskräckande och för människovärdet förnedrande pogromer. Det är uppenbarligen ett tragiskt dilemma, som konferensen står inför. Endera gå Hitlers ärenden och låta kulturstaterna förverkliga profetiorna i ”Mein Kampf” eller låta hundratusentals olyckliga behandlas sämre än vilda djur. En annan lösning är naturligtvis tänkbar – det är nämligen icke en tysk angelägenhet längre, om miljoner svältande människor drivas över gränserna. Det är i allra högsta grad en internationell angelägenhet. London, Paris och Washington kunde med småstaternas hjälp föra ett för tyskarna begripligt språk i Berlin, men det skulle störa den brittiska realpolitikens fredssträvanden. Ordern från Chamberlains högkvarter i London lyder: ”Gå på tåspetsarna, stör inte Tredje rikets middagsvila.”

I ett memorandum, som inlämnats till konferensen från judiskt håll, och som undertecknats av bland annat Lord Samuel (tidigare Sir Herbert Samuel), Neville Laski och Otto Schiff, får manen aning om problemets omfattning.

För att föra samtliga judar (cirka 500 000) bort från Tyskland och Österrike kräves minst 200 miljoner dollar eller inte långt ifrån en miljard svenska kronor. Emigrera endast de, som icke fyllt 40 år, behövs 80 miljoner dollar. I dessa summor ingår naturligtvis icke startkapital i emigrationsländera, inköp av jord eller utrustning och så vidare, och ändå äro summorna så svindlande höga, att de naturligtvis aldrig kunna uppbringas på privat väg.

Ur samma dokument erfar man, att 140 000 judar lämnat Tyskland mellan 1933 och 1938, och att deras utvandring kostat de judiska organisationerna 100 miljoner svenska kronor.

Från judiskt håll protesterar man energiskt mot den brittiska delegationens avviskande hållning mot förslaget att öka emigrationskvoten i Palestina. Den judiska Palestinaorganisationen framhåller i en inlaga till konferensen, att Palestina mycket väl kan hysa ytterligare 60 000 judiska familjer i lantbruket och 180 000 familjer i industri, hantverk, handel och så vidare Sammanlagt 1 200 000 personer skulle kunna hysas i Palestina. Denna siffra kunde väsentligt ökas, tillägga författarna, om Transjordanien öppnades för judisk kolonisation.

Man måste tillägga, att dessa möjligheter förefalla blygsamma, om man tänker på att det förutom judarna i Tyskland och Österrike finnes 5 miljoner judar i Polen, Ungern och Tjeckoslovakien, och att de flesta redan utsättas för begynnande pogromer. Det är bara en tidsfråga, när nödropen börja skalla i Budapest – i judiska konferenskretsar fruktar man antisemitiska excesser inom de närmaste veckorna i Ungern – och exemplet kommer snart att smitta av sig i Polen, där myndigheterna med välvilja se de antisemitiska övergreppen tilltaga i våldsamhet och antal. Och vad skall man då inte frukta i Rumänien?

Det judiska drama, som upprullas på det eleganta och solbelysta badhotellet i Evian, och som med ens kastar oss flera hundra år tillbaka i tiden, till häxprocesserna och kättarbålen, kan få en fredlig epilog endast om kulturstaterna taga i med hårdhandskarna. Salvelsefulla deklamationer förslå inte.

De förklaringar, som lämnades av ett flertal länder på plenarsammanträdet i går eftermiddag, verkade inte i något avseende uppmuntrande. Belgien, Brasilien, Argentina, Kanada och Australien meddelade, att de inte kunde taga emot några judiska emigranter. Den australiske representanten uttalade sig rakt på sak: ”Vi behöva emigranter”, sade han, ”men vi vill inte ha judar.”

Konferensen beslöt sedan att fördela sig på två kommissioner, av vilka den ena skall förhandla med de privata delegationerna och lyssna till deras förslag, medan den andra inför lyckta dörrar skall höra regeringsrepresentanternas förklaringar. Det är norrmannen Hansen, som är ordförande i den senare kommissionen.

Ett glädjande inslag är, att de privata judiska, protestantiska, katolska och socialistiska delegationer, som uppvakta konferensen, kommit överens om att bilda en gemensam styrelse med 14 ledamöter med uppgift att samordna de olika delegationernas verksamhet och utöva ett samfällt tryck på konferensen.

Från Wien anlände på torsdagen en judisk delegation under ledning av den ryktbare läkaren professor Neumann för att bönfalla konferensen om att göra sitt yttersta för att rädda de österrikiska judarna ur det nazistiska infernot. Man väntar under fredagen en delegation från den judiska församlingen i Berlin.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Skall Sverige öppnas för flyktingströmmen från Centraleuropa?

Svenska Dagbladet 38-07-15

Märklig deklaration av vårt ombud på konferensen i Evian. Sverige ämnar föra en ”generös” politik, förklarar utrikesrådet Engzell.

Sveriges regering ämnar, enligt den uppseendeväckande deklarationen, som vårt ombud på konferensen i Evian, utrikesrådet Engzell, på torsdagen angav, tillämpa en ”generös” politik i fråga om flyktingar, som söka sig hit från Tyskland och Österrike. Deklarationen är ägnad att väcka stor förvåning, särskilt mot bakgrunden av svårigheterna att placera våra egna medborgare, icke minst inom de intellektuella yrkena. Det hade varit rimligare om vårt ombud på konferensen kraftigare än vad som skett understrukit att Sverige icke är ett immigrationsland och att man i första hand bör söka hos länder, som kunna mottaga ett större antal flyktingar.

I ett längre anförande utvecklade utrikesrådet – enligt TT:s referat – de svenska synpunkterna. Svenska regeringen, sade hr Engzell, inser nödvändigheten av att söka en lösning av de aktuella flyktingproblemen genom ett vittgående internationellt samarbete mellan olika av frågan berörda länder. Det är därför med stor tillfredsställelse som svenska regeringen mottagit inbjudan att deltaga i konferensen.

Sverige följer sedan länge en mycket liberal politik i fråga om politiska flyktingar i egentlig bemärkelse. Vad beträffar andra flyktingar följer Sverige likaledes, i den omfattning som landets ekonomiska och sociala förhållanden så medgiva, en generös politik.

Det svenska ombudet erinrade därefter om, att Sverige hittills ej anslutit sig till Genève-överenskommelserna angående flyktingars ställning. Detta berodde framför allt på tekniska skäl, då en anslutning till dessa överenskommelser krävde åtskilliga ändringar i svensk lag. I praktiken tillämpades överenskommelserna likväl i Sverige och man kunde till och med säga, att de flyktingar, som beviljats rätt att kvarstanna i Sverige, i vissa hänseenden åtnjöte en mera förmånlig behandling än den, som föreskrevs i Genève-överenskommelserna.

Sverige är icke något immigrationsland, fortsatte hr Engzell, men har likväl under de senaste åren mottagit ett icke ringa antal flyktingar. Då den svenska utlänningslagen icke förutser bestämda invandringskvoter eller -kontingenter avgöres varje fall för sig efter särskild prövning, varvid i stor omfattning hänsyn tagas till personliga och humanitära förhållanden. Man har lämnat arbetstillstånd till personer, som äro ägnade för och önska taga anställning. I allmänhet har man intagit en välvillig inställning, men samtidigt har det varit nödvändigt att taga hänsyn till landets ekonomiska förhållanden och kvalifikationerna hos den enskilde utlänning, som önskar kvarstanna i Sverige.

Denna välvilliga politik, som baserar sig på verkställandet av ett urval, har givit goda resultat, och det är icke för närvarande meningen att ändra densamma. Det är alltså icke möjligt att angiva ett bestämt antal invandrare, som kunna mottagas i Sverige. Om ett internationellt organ bildas i syfte att hjälpa flyktingarna satt slå sig ner i det ena eller andra landet, kommer Sverige emellertid att alltid välvilligt mottaga framställningar från ett dylikt organ. Sverige skulle icke, efter en prövning av varje särskilt fall, vägra att mottaga ett antal emigranter, som hava de erforderliga kvalifikationerna för en anpassning efter svenska förhållanden.

Vad beträffar det allmänna problemet att underlätta emigrationen av politiska flyktingar från Tyskland och Österrike, anser svenska regeringen det nödvändigt, om man vill uppnå påtagliga och fruktbärande resultat, att ordna en planmässig utvandring till utomeuropeiska länder. Förutsättningarna för en sådan emigration måste givetvis grundligt undersökas. Svenska regeringen inser till fullo svårigheterna att organisera en dylik emigration, men den hyser förhoppning om, att konferensens arbeten skola leda till utarbetandet av en praktisk plan.

Kostnaderna för förverkligandet av en sådan plan bliva givetvis ganska höga. Sannolikt äro de privata flyktingorganisationerna villiga att bära en stor del av dessa kostnader, men det är säkert också erforderligt att regeringarna i de olika länderna lämna finansiellt stöd under hänsynstagande till de olika ländernas resurser och det intresse de ha av problemets lösning.

Det svenska ombudet underströk därefter nödvändigheten av en nära kontakt med Nationernas förbunds organisation till förmån för flyktingarna. Likaledes framhöll utrikesrådet Engzell önskvärdheten av att taga hänsyn till de beslut i flyktingfrågor, som kunna komma att fattas av Nationernas förbunds församling under dess nästa sammankomst. Av vikt vore även att om möjligt undvika en dubblering av internationella organisationer.

Vid övervägandet av frågan om flyktingarna från Tyskland och Österrike ställdes man, fortsatte det svenska ombudet, snart inför ett problem av mycket större räckvidd: frågan om emigrationen från Europa av judar överhuvudtaget. Detta allvarliga problem komme icke att diskuteras under pågående konferens. Enligt svenska regeringens uppfattning hade det likväl varit förmånligt, om man kunnat sysselsätta sig därmed. I Sverige han man den uppfattningen att detta större problem förr eller senare måste tilldraga sig Europas uppmärksamhet. Man borde därför icke förlora det ur sikte vid behandlingen av den tyska flyktingfrågan. Denna behandling skulle mycket väl kunna medföra konsekvenser beträffande det större problemet. Ombudet ville inte föreslå att diskussionen utvidgades, men ansåg sig böra understryka det större emigrationsproblemets förhandenvaro och stora betydelse.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Judar piskas till döds i koncentrationslägren

Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning 38-08-09

Deras aska överlämnas i en papperspåse till de anhöriga.

Från vår Londonkorrespondent.

London, 9 augusti.

News Chronicle meddelar, att över 80 judar dött i koncentrationslägret Buchenwald vid Weimar under juli månad. Den yngste av fångarna var Erich Löwenberg, 21 år gammal, den äldste hette Ludwig Kahn och var i 70-årsåldern. De användes för arbete i stenbrotten och drevos så obarmhärtigt, att de bröto samman. Arbetet började klockan 4 om morgnarna och fortsatte till klockan 8 på kvällen med endast två pauser på en halv timma var. Om någon svimmade i den starka hettan slog man litet vatten över honom, och om det inte hjälpte, fick han ligga tills första pausen, då hans kamrater buro honom med sig till barackerna. Diciplinbrott straffades med spö, vanligtvis 50 slag, som utdelades i hela lägrets åsyn. Många dogo under piskningen. Hemliga polisen i Berlin förnekar att antalet döda skulle vara så stort, som News Chronicle uppger, men tidningens korrespondent i Berlin tillfogar, att det är mycket svårt att lämna exakta siffror i dylika fall. Säkert är emellertid, heter det, att ett stort antal judiska anförvanter tillkallats av polisen för att hämta de jordiska kvarlevorna av en jude, som varit i koncentrationsläger. Som regel bestå de jordiska lämningarna av aska förvarad i en papperspåse. Släktingarna få betala 3 mark, vilket är omkostnaderna för likbränningen.

I en ledande artikel skriver News Chronicle att man här står inför ett av de råaste utslagen av judeförföljelse i Tyskland. Tidningen hävdar att ovanstående framställning är absolut autentisk, men även om det endast vore hälften så illa, så borde det vara nog för att bilda grunden för en fruktansvärd anklagelse mot lägrets befälhavare. Av dementin framgår, att det endast är antalet som bestrides. Övriga fakta bestrides tydligen icke. Tyska regeringen borde, anser tidningen, av hänsyn till sitt eget renommé företaga en undersökning.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Sudetlandet lämnas till Hitler utan folkomröstning

Dagens Nyheter 38-09-20

Engelsk-franska förslaget antas som förhandlingsbas.

Det fransk-engelska förslaget till lösning av den tjeckoslovakiska frågan överlämnades på måndagen till Pragregeringen, som framlade det inför det permanenta parlamentsutskottet. Enighet uppnåddes om hur Tjeckoslovakien skall ställa sig. Officiellt har ingenting meddelats om vad regeringen tagit för ståndpunkt, men telegrammen antyda att man beslutat ge efter för västmakternas påtryckningar och det tyska krigshotet och anta förslaget som förhandlingsbas.

Av hänsyn till opinionen i Tjeckoslovakien har man inte ännu velat publicera beslutet. Befolkningen har i ett par kommunikéer från regeringen manats till lugn och tillförsikt till att regeringen handlar med landets bästa för ögonen.

Tjeckoslovakiens minister i Paris, Osusky, fick redan på måndagsmiddagen kännedom om de fransk-brittiska förslagen, vilka det franska kabinettet för sin del godkänt. Så torde även vara fallet med det engelska, ehuru officiellt meddelande ännu icke lämnats. De telegram som under måndagen ingått bekräfta de i går lämnade uppgifterna om planens innehåll. Chamberlain har gjort alla förberedelser för att på onsdagen möta Hitler i Godesberg, och till nästa tisdag skall det brittiska parlamentet inkallas.

Planen är ”en tävling med tiden”

Från Dagens Nyheter utsände medarbetare K. A. Tunberger .

London, måndag. Såsom ett avsevärt framsteg i ett dock fortfarande allvärligt läge betecknades på måndagskvällen det vid förhandlingarna mellan de franska och engelska ministrarna uppnådda samförståndet i den tjeckiska frågan.

Då man emellertid ännu inte har några officiella uppgifter om vad den fransk-engelska planen för ”fredlig lösning” innebär, så var det till en början huvudsakligen det faktum att den fransk-engelska solidariteten åter manifesterat sig som ökade optimismen.

Den stora fråga har dessutom varit vilken ställning Pragregeringen – den viktiga faktor som man tidigare synts benägen att något underskatta – skulle inta. Det ser emellertid ut som om även detta problems läge skulle förefalla något ljusare nu än tidigare. I varje fall har efter regeringssammanträdena i London och Paris på måndagsmorgonen den fransk-engelska planens huvudlinje på diplomatisk väg meddelats Pragregeringen. Det uppges att förslaget fått ett gynnsammare mottagande än man kunde vänta efter de upprepade försäkringarna – senast i konseljpresident Hodzas söndagstal – att Tjeckoslovakien icke kan tillåta någon folkomröstning eller avstående av tjeckiskt område till Tyskland. Pragregeringens beslutsamma hållning har annars under de föregående dagarna ansetts vara en faktor att räkna med i fråga om krig och fred, men den omständigheten att franska regeringen slutit upp på den engelska linjen, så att den synes vara enig inbördes, har emellertid gjort att man – trots det väntade motståndet från en betydande del av franska opinionen – hoppas att Prag skall visa sig medgörligt.

Downing Street fullkomligt tilltäppt

Vad det fransk-engelska planen innehåller har man emellertid ännu som sagt inte några pålitliga uppgifter om. Gamla rutinerade Downing Street-journalister, förklara att fältet aldrig varit så hårdarbetat som just denna gång. Diskussionen börjar emellertid gå i en alltmera bestämd riktning. Att planen innebär att Tjeckoslovakien till Tyskland skulle avstå åtminstone de områden där sudettyskarna äro i betydande majoritet tas för givet, men däremot råder det mycket delade meningar om huruvida detta skall försiggå ”direkt” eller efter en folkomröstning. Med hänsyn till att situationen anses kräva mycket snabba åtgärder torde det ej längre vara så säkert att man önskar få till stånd det plebiscit som först ansetts vara en tysk minimifordran, om inte för annat så för att göra det hela mera sympatiskt för den engelska opinionen. Det uppges vidare att förslaget innebär att områden där sudettyskarna äro i minoritet skola erhålla självförvaltning i kantoner. Slutligen skulle hela Tjeckoslovakien göras neutralt på samma sätt som Schweiz och få garantier av Frankrike och England för sina nya gränsers okränkbarhet.

Allt detta är emellertid blott rykten, och så länge man inte har några som helst officiella uppgifter att hålla sig till torde de få mottagas med en god portion reservation. Men annars har det påpekats att engelska garantier för en mellaneuropeisk stat skulle strida mot all tradition i Storbritanniens utrikespolitik.

Ingen har glömt tjeckiska folket

Att både regeringen och opinionen tidigare varit mest inriktad på överläggningarna mellan England, Tyskland och Frankrike betyder icke att engelska folket förlorat sin sympati för Tjeckoslovakiens regering och folk. Tvärtom, det finns knappast en tidning som – hur benägen den än må vara för eftergifter mot Tyskland – inte uttalat sig i mycket erkännsamma ordalag om de styrande männen i Prag. Och den oerhörda kampanjen i tyska pressen mot Tjeckoslovakien tar även högertidningarna avstånd från i ordalag som knappast kunde vara skarpare. Kravet från den statskontrollerade tyska pressen på ”likvidering av Tjeckoslovakien” är, säger till exempel Daily Telegraph, i och för sig nästan tillräckligt för att omöjliggöra en fredlig lösning. Hur stor oviljan mot de tyska metoderna i grund och botten än är, så synes man emellertid på all håll vara övertygad om att utvecklingen har gått så långt att det fordras oerhört beslutsamma och snabba handlingar för att det skall bli möjligt att undvika krig.

Mussolinis ord uppmuntrade Tyskland

Främst är det bildandet av hr Henleins ”frikår” med alla de otaliga möjligheter till intermezzon och rikstyska skenmanövrer som gör att den engelska aktionen anses vara en ”tävling med tiden”. Därtill har ytterligare kommit den omständigheten att Tyskland måste ha uppmuntrats av Mussolinis ord i Triest på söndagen, att Italiens position på förhand vore klar vid europeiskt krig. Tidigare skulle säkert detta yttrande knappast ha väkt någon större uppmärksamhet, men faktum är att det inte längre på något håll i England göres gällande att Hitler – som man i vissa kretsar under krisens tidigare skede påstod – genomför den största kuppen i världshistorien, utan att alternativet är ett krig eller en engelsk-fransk uppgörelse med Tyskland.

I Downing Street utvecklades på måndagen en livlig aktivitet, bland annat mottogs franska, engelska och amerikanska ambassadörerna. Det har väckt en viss uppmärksamhet att konungen mottog understatssekreteraren, sir Alexander Cadogan, i audiens i Buckingham Palace.

Rörande Chamberlains återbesök i Tyskland är ännu ingenting bestämt, men det anses komma att äga rum på onsdagen eller torsdagen.

”Skamligt bedrägeri” säger Labour om planen.

Privat till Dagens Nyheter

London, måndag. UP.

Efter måndagskvällens möte med National Council of Labour offentliggjordes en officiell förklaring, vari det bland annat heter:

”Allvarligt angeläget om fredens vidmakthållande er rådet med bestörtning engelska och franska regeringarnas förslag till en styckning av Tjeckoslovakien under det brutala hotet från det nationalsocialistiska Tysklands vapenmakt och utan att först ha överlagt med tjeckoslovakiska regeringen.

Det förklarar att det är ett skamligt bedrägeri mot ett fredligt, demokratiskt folk, och det innebär ett farligt prejudikat för framtiden. Rådet uttrycker också sin djupa sympati för tjeckoslovakiska regeringen.”

En schism lär dock ha uppstått inom rådet efter det den tjeckiska frågan behandlats i över fyra timmars tid. De politiska medlemmarna förklaras ha önskat stå fast vid det beslut som fattades i Blackpool och varvid försäkrades att Tjeckoslovakien skulle understödjas. Ledande fackföreningsmedlemmar däremot lära ha önskat gå in för en modifikation av Blackpoolsbeslutet, därigenom måhända önskande att understödja Chamberlains plan.

Arbetarledarna och fackföreningsmännen skola behandla frågan vidare vid det gemensamma sammanträde med sina franska kolleger och ledarna för den socialistiska internationalen och fackföreningsinternationalen, vilket skall hållas i London, eventuellt med början redan på tisdagen.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Judarna i Sverige ha ökat med 30% sedan 1933

Svenska Dagbladet 38-09-30

30 000 över gränsen.

Man beräknar att 2 000 à 2 500 av de judiska flyktingar, som kommit till Sverige efter regimförändringen i Tyskland 1933, ha lyckats hålla sig kvar och nu äro på väg att växa in i det svenska samhället. Mångdubbelt flera ha varit här för att undersöka möjligheterna men efter någon tid rest vidare till andra länder, sedan de funnit det utsiktslöst att försöka slå sig fram i Sverige. Inte en på tio har fått stanna, säger man hos mosaiska församlingen i Stockholm, och detta uttalande synes bekräfta en annan uppgift, att hela antalet judiska flyktingar, som efter 1933 uppehållit sig i Sverige längre eller kortare tid, kan anslås till minst 30 000.

Den officiella statistiken har ännu ingenting att förmäla om denna judiska invasion. Varken justitiedepartementets statistik över naturalisationerna eller socialstyrelsens över uppehålls- och arbetstillstånden är uppdelad på raser utan på länder. Det enda man har att hålla sig till när det gäller det judiska befolkningsinslaget i Sverige är folkräkningsuppgifterna om antalet mosaiska trosbekännare. Sådana uppgifter inhämtas emellertid endast vart tionde år. Den senaste allmänna folkräkningen ägde rum 1930 och nästa blir inte förrän 1940. En extra folkräkning anställdes 1935, men då införskaffades inga uppgifter av detta slag. Det var på befolkningskommissionens begäran, som denna extra räkning kom till stånd, och befolkningskommissionen har inte särskilt intresserat sig för det judiska problemet.

Den största judiska invasionen hittills

Vid räkningen 1930 konstaterades, att det fanns 6 653 i Sverige bosatta mosaiska trosbekännare, därav 5 262 svenska medborgare och 1 391 utlänningar. Inte mindre än 2 573 eller 38,7 procent av samtliga voro födda utomlands. De länder som hade lämnat de största bidragen voro Ryssland, Polen, Lettland, Tyskland och Litauen i nu nämnd ordning. Flertalet av de i Sverige bosatta personerna av polsk, litauisk eller lettisk härkomst bekände sig till den mosaiska tron. Av de många tyskfödda var detta däremot fallet endast med en obetydlig del, 261 av 8 566. I det avseendet har nu en stor förändring skett.

Innan man närmare skärskådar utvecklingen efter 1930, kan det emellertid vara av intresse att även kasta en blick på förhållandena före 1930. Följande sammanställning visar hur antalet mosaiska trosbekännare i Sverige ökade under 50-årsperioden 1880–1930:

Ökningen var som man ser störst mellan åren 1900 och 1910, då antalet mosaiska trosbekännare steg med 2 200. I jämförelse härmed har ökningen under och efter kriget fram till 1930 varit obetydlig: mellan 1910 och 1920 steg siffran med 357, mellan 1920 och 1930 endast med 184. Men efter 1930 har man på några få år fått ett tillskott, som synes vara minst lika betydande som den stora tillväxten under seklets första decennium, och det förefaller sannolikt att 1940 års siffra kommer att utvisa den största ökningen hittills av judarnas antal i Sverige.

Tillstånden förlängas undan för undan.

Man förklarar på initierat håll, att tillströmningen de första åren efter 1930 inte var större än vad som på den tiden ansågs normalt. Men 1933 började rusningen. De flyktingar det här gäller ha dock ännu inte annat än i rena undantagsfall kunnat erhålla svenskt medborgarskap. Härför erfordras nämligen minst fem, helst sju års vistelse i landet. I den mån de fått stanna har det därför skett på grund av beviljade uppehålls- och arbetstillstånd.

Vi ha ju ingen skyldighet att ta reda på vilka som äro judar, men av pappren kan man i allmänhet se det, och med ledning av detta material ha vi beräknat antalet mosaiska trosbekännare som erhållit uppehålls- eller arbetstillstånd efter 1933 och kvarstannat här, säger man i socialstyrelsen vid Svenska Dagbladets förfrågan. Siffran håller sig för närvarande mellan 2 000 och 2 500, varav högst 1 000 torde vara yrkesutövare, resten hustrur och barn. Detta är den del av flyktingskaran som beretts tillfälle att stanna i Sverige. De meddelade tillstånden ha begränsad giltighetstid men förlängas undan för undan, såvida inte särskilda omständigheter lägga hinder i vägen. Det har varit en av principerna för den svenska flyktingpolitiken att hellre ge ett mindre antal möjlighet att växa in i det svenska samhället än att provisoriskt ta emot ett större antal. Mera tillfälliga tillstånd ha dock lämnats personer som endast kommit hit i utbildningssyfte eller för att invänta inresetillstånd till andra länder. Den senaste skärpningen av våra inresebestämmelser, som trädde i kraft den 9 september, öppnar nya möjligheter att reglera flyktingströmmen till Sverige. Vi kunna nu redan vid gränsen avvisa resande som misstänkas vara emigranter.

Av detta uttalande framgår ganska klart, att de undan för undan förlängda uppehålls- och arbetstillstånden i praktiken innebära samma permanenta rätt till vistelse i landet som medborgarskap.

De flesta uppehålla sig i Stockholm.

Tidningen har också haft ett samtal med kamrer Maurits Grünberger i mosaiska församlingen i Stockholm, vilken för sin del anslår antalet judiska flyktingar som fått stanna i Sverige till omkring 2 000.

Det är mycket svårt att utverka tillstånd, inte en på tio lyckas, säger han. Bland dem som fått stanna är en del fabriksarbetare inom textilindustrien. Många äro hembiträden, några jordbruksarbetare och en del fackmän på olika tekniska områden. De sistnämnda ha i allmänhet vunnit anställning inom befintliga industriföretag, men några ha satts i tillfälle att starta nya industrier. För tillverkning av gummerade regnkappor har det upprättats en fabrik som sysselsätter ett femtiotal arbetare och som vunnit marknad även utomlands. Andra nya fabriker tillverka rökpipor, slipsar och sportartiklar. Också inom maskinindustrin och den kemiska industrien har man kunnat upptaga tillverkning av vissa specialiteter som förut inte framställts här i landet. Handelsverksamhet ha flyktingarna på grund av lagbestämmelserna i allmänhet inte kunnat ägna sig åt; en del har dock blivit i tillfälle att medverka i svenska handelsföretag.

Judiska flyktingar äro sålunda nu verksamma litet varstans i landet, men det stora flertalet har nog hamnat i Stockholm. De som kommo först, det vill säga åren 1933 och 1934, voro ofta personer med kapital bakom sig. Av dem som anlänt senare ha allt flera vid hitkomsten haft små ekonomiska resurser. Även om de haft förmögenhet i Tyskland ha de inte kunnat få den med sig hit. Mosaiska församlingen i Stockholm har en hjälpbyrå, som bispringer dem som äro i behov av hjälp. Kommittén håller dock strängt på principen hjälp till självhjälp. Kan den nödställde inte inom en viss tid ordna sin försörjning, ger man honom respengar till något annat land. På så sätt sker, säger kamrer Grünberger, ett naturligt urval. Det är endast de dugligaste som blir kvar.

Utbildning för emigration till Palestina.

Det finns emellertid som redan antytts också judiska flyktingar, som vistas här enbart i utbildningssyfte. För närvarande undergå 120 unga judar från Tyskland jordburksutbildning på olika gårdar i Sverige, främst i Skåne, för att sedan emigrera till Palestina eller transoceana länder, såsom Argentina, Mexiko eller Bolivia. Ett särskilt organ, Stiftelsen för lantbruksutbildning, handhar denna verksamhet. Tidigare ha omkring 300 ynglingar genom stiftelsens försorg erhållit sådan utbildning i Sverige, och flertalet av dessa äro nu jordbrukare i Palestina. I Skåne har man vidare en internatskola för judiska barn vilkas föräldrar alltjämt äro bosatta i Tyskland. Vid sidan av vanlig skolundervisning meddelas här yrkesutbildning. Också denna verksamhet åsyftar förberedelse för emigration. Många av de barn som utbildats i det skånska internatet ha sedan hamnat i Förenta staterna, andra i Sydamerika, Australien eller Sydafrika.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Hundratals judar utdrivna i ödemarken

Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning 38-10-25

Brist på mat och vatten

Prag, 25 oktober.

En pressfotograf, som tagit fotografier av de judiska flyktingar, som nu vräkts ut i No man’s land och ej få överskrida gränserna vare sig mot Tyskland eller Tjeckoslovakien, har givit mig en autentisk skildring av det fruktansvärda tillståndet bland flyktingskarorna. Fotografen hade lyckats ta sig ut till en plats 15 kilometer söder om Brünn och fick där se 30 av de hundratals judar, som nu bokstavligen drivits ut i ödemarken. De 30 judarna utanför Brünn höllo till i ett eländigt och läckande tält. De saknade livsmedel, vatten och medicin. När fotografen passerade den tjeckoslovakiska demarkationslinjen, fick han order att lämna ifrån sig sina pengar till vakterna, som öppet förklarade, att ordern givits för att förhindra honom att ge judarna pengarna. I tältet fann han män, kvinnor och barn i obeskrivligt elände. Det fanns inga madrasser, ännu mindre sovsäckar i tältet, och flyktingarna fingo ligga på den regnvåta marken. Flera av dem hade hög feber, men det var otänkbart att skaffa dem medicin. Såväl de tyska som de tjeckiska gränsvakterna förbjuda folk att föra vatten och livsmedel till flyktingarna.

Flyktingarna omtalade, att deras förfäder sedan flera generationer tillbaka bott i Lundenburgdistriket. De lämnades i fred, när riksvärnet ockuperade distriktet, men när trupperna drogo bort kommo Henleins stormtruppsmän, som fråntogo judarna deras egendom, sånär som på mindre kvantiteter livsmedel, samt drevo bort dem. En av flyktingarna hade under världskriget varit fjorton månader vid fronten, men ehuru stormtruppsmännen medgåvo detta, beordrade de honom att överlämna alla tillhörigheter och försvinna, om han ej ville bli sänd till ett koncentrationsläger. Det enda, han fick ta med sig för sig själv och sin hustru, var ett bröd och ett stycke korv.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Engelsk démarche i Berlin

Dagens Nyheter 38-11-12

Tusentals häktade judar i koncentrationsläger. Goebbels förnekar plundringar

Aktionen mot judarna i Tyskland fortsattes på fredagen i form av masshäktningar. Tusentals personer insattes i koncentrationsläger. Några ytterligare plundringar eller synagogsbränder inrapporterades icke, men däremot bebådas från officiellt håll synnerligen drastiska straffåtgärder.

Propagandaminister Goebbels dementerade i ett tal inför de utländska journalisterna i Berlin uppgifterna att organiserade plundringar förekommit och riktade samtidigt en varning till utlandet.

Engelske ambassadören i Berlin har gjort en skarp démarche hos tyska regeringen.

Tysklands judar gisslan för hetsen från utlandet

Efter gårdagens demonstrationer råder på fredagen åter lugn i Berlin. Förödelsen i de judiska affärerna döljes för gatutrafikanterna av plank, som satts upp för dörrar och fönster, och spillrorna på gatan ha undanröjts. Utanför många judiska affärer på huvudgatorna ser man anslag: ”Att hyra omedelbart”, och ”Affären redan överlåten åt arier”. Judarna synas hellre dra sig tillbaka från affärslivet än utsätta sig för demonstrationer liknande dem i går. Goebbels order att inställa förföljelsen efterleves på fredagen punktligt.

Ett stort antal judiska före detta bankirer och advokater ha arresterats i Berlin och omgivningarna. På välunderrättat håll uppskattar man antalet arresterade till omkring fyra tusen enbart i Berlin.

Från Hamburg meddelas att nära 1 000 judar arresterats vid det senaste dygnets razzior bland den judiska befolkningen. I München har antalet häktade stigit till 1 400. Över hälften av dessa ha förts till koncentrationslägret Dachau. Även flera tusen av de judar som häktats i Berlin ha insatts i koncentrationsläger.

Ordern till judarna att lämna München inom 48 timmar härrör från olika lokala nationalsocialistiska organisationer, men den har icke fått polisens sanktion. Polismyndigheterna ha icke bekräftat ordern, men trots detta lämna judarna staden. Många förfråga sig hos hemliga statspolisen vart de kunna bege sig och var de hädanefter skola få lov att bo. Det verkar som om ordern utfärdats av de nationalsocialistiska organisationerna endast för att skrämma judarna. En judisk bank som stängdes på torsdagen har i dag åter öppnats, fast den under nattens lopp övergått i arisk ägo. De judiska kunderna ha fått tillstånd att utta belopp som icke överstiga 1 000 mark.

Judiska butiker stängas

Stora antijudiska protestmöten ägde på fredagskvällen rum i München. Vid ett av dessa möten talade gauleiter Adolf Wagner, och hans anförande utsändes genom högtalare till 20 andra lokaler där liknande protestmöten höllos.

Wagner förklarade att samtliga judiska affärer i München nu skulle stängas. Detta gällde icke blott de judiska butikerna utan även judiska advokaters och köpmäns kontor. Synagogorna i München och övriga judiska gudstjänstlokaler skola förbli stängda.

Man kan inte anklaga de tyska affärerna om de vägra judar tillträde, yttrade Wagner. Den tiden har nu kommit då tyska arbetare och anställda hålla sig för goda att ta tjänst och arbete hos judar. Vi skola av denna orsak se till att anställda i judiska affärer genom den tyska arbetsfrontens försorg erhålla annat arbete. Under tiden måste emellertid den judiske arbetsgivaren utbetala löner och sörja för att hans affär åter får ett anständigt utseende. Uppröjningsarbetena vid synagogorna måste betalas av de judiska församlingarna.

Konstverk i judars ägo beslagtagas

Slutligen förklarade Wagner att han hade sörjt för att de konstföremål och målningar och dylikt som befinna sig i judisk ägo oh som äro värdefulla för den tyska kulturen bringats i säkerhet. ”Världsjudendomen skall bli varse att Tyskland inte låter skämta med sig. Demonstrationerna voro den tyska nationens första svar på judendomens angrepp.”

De häktade judarna som gisslan

Ett står fast, fortsatte Wagner, varhelst fiendskap mot Tyskland råder i världen, så är denna fiendskap judarnas verk. All hets mot Tyskland har iscensatts av judar och emigranter. Blott genom att hålla sig till de judar som kunna nås i Tyskland kan man sätta sig till motvärn däremot. Om vi ha häktat 1 000 judar, ha vi 1 000 som gisslan i våra händer. Alla de häktade äro därjämte på något sätt skyldiga. Wagner hänvisade vidare till att man inte kunde förlita sig på de franska domstolarna, då man inte alls visste hur deras dom skulle utfalla. Den dom som Gustloffs mördare i Schweiz fått vore ett tydligt exempel. Tyskland måste därför självt sörja för att tyskarna ute i världen inte äro fågelfria.

Goebbels: Endast en varningssignal

Propagandaminister Goebbels avgav på fredagen vid en mottagning för utlandspressen en förklaring rörande de antisemitiska demonstrationerna i Berlin. Goebbels förklarade därvid att det vore nödvändigt att rätta vissa misstag i den utländska pressens framställning av händelserna. Aktionen hade inte riktat sig mot enskilda judar, utan varit en varningssignal till judendomen i allmänhet.

Goebbels förklarade därefter att judefrågan under de närmaste dagarna och veckorna skall regleras på laglig väg. Goebbels förnekade i fortsättningen av sitt anförande påståendena att judiska butiker över lag plundrats, men medgav att individuella fall av plundring kunnat inträffa. Vidare dementerade han uppgiften att brandkåren icke försökt släck elden i synagogorna och att polisen icke ingripit.

Till slut förklarade Goebbels ”att det är mycket att beklaga att amerikanska tidningar betecknat fredagens händelser ’som en återgång till den barbariska medeltiden’. Den tyska ståndpunkten i judefrågan kan inte påverkas av utlandspressens hållning. Om det i hela judendomen funnes en enda klok man, då måste han råda sitt folk att över huvud taget inte mer nämna Tyskland. Den utländska judiska pressen måste enträget tillrådas att inte längre såra Tyskland på samma sätt som den gjort under de senaste dagarna, om de tyska judarnas öde över huvud taget ligger dem om hjärtat.”

Engelsk démarche framförd i Berlin.

Enligt vad Reuters byrå erfar har Englands chargé d’affaires i Berlin gjort en démarche hos tyska regeringen för tryggande av engelska judars liv och egendom i samband med de antisemitiska uppträdena.

Ehuru ingen officiell bekräftelse föreligger tror sig Reuters byrå dessutom veta att Storbritanniens chargé d’affaires i Berlin även kommer att göra föreställningar i det tyska utrikesministeriet med anledning av den tyska pressens angrepp mot Churchill, Eden och andra brittiska parlamentsmedlemmar. Den tyska tidningen Angriff har talat om en ”direkt linje mellan Churchill och Grynszpan”.

”Inga kolonier åt Tyskland”, engelsk kommentar

Liberalernas ledare, sir Archibald Sinclair, höll på fredagen ett tal i Northampton, varvid han kom in på gårdagens judeförföljelser i Tyskland. Han yttrade bland annat: ”Den första läxa som vi lära av dessa händelser är den absoluta nödvändigheten att med kraft ta itu med flyktingproblemet och i full utsträckning fylla våra förpliktelser mot världsjudendomen i Palestina. Den andra läxan är att vi icke med heder åt en sådan regering vilken tillåter och till och med uppmuntrar till sådana uttryck av obehärskad barbarism kunna överlämna något av de primitiva folken i Afrika. Den lösningen av kolonialproblemen måste strykas.”

Attentatshot mot tyskt konsulat

Enligt Associated Press har tyske konsult i Boston, Böhme, underrättat polisen om att man per telefon hotat med att spränga konsulatet i luften klockan 10.45 på lördagsmorgonen. Polisen har anordnat noggrann bevakning vid konsulatet och inlett undersökning.

Även härvarande konsulat har mottagit en liknande telefonpåringning, varvid dock icke meddelades vid vilken tidpunkt sprängningen skulle äga rum. Också här har en polisstyrka utkommenderats för att bevaka konsulatet.

”Palestina vårt hopp”

Det sionistiska generalrådet sammanträdde på fredagen i London. Organisationens president, d:r Chaim Weizmann, som tillika är direktör i Jewish Agency, yttrade i sitt hälsningsanförande bland annat: ”Vi öppna denna session i skenet av synagogbränderna i Tyskland. Alltsedan vapenstilleståndet, vilket vi fira idag, har vårt folks öde ständigt försämrats. Men Palestina är vårt hopp, och vi böra icke tillåta att vårt skapande arbete där förstöres.”

Tillbaka till innehållsförteckningen

Tyskland vill bli av med hela judestammen.

Aftonbladet 38-11-19

Hitler lär vara villig att låta dem få med sig halva förmögenheten – men hur skall valuta-utförseln ordnas?

Berlin, lördag. AB.

Sedan länge har det i verkligheten varit Tysklands absoluta önskan att bli av med judarna. Man har blott väntat på det tillfälle, som skulle ge förevändning för den stora upprensning, som nu håller på att genomföras.

I välinformerade kretsar anser man att man från tysk sida kommer att göra stora medgivanden, om det nu skulle lyckas få genomfört en utvandring av judarna.

Man talar om att Hitler är villig att gå så långt som att tre- eller fyrdubbla de procentdel av judiska förmögenheter, som det tidigare varit möjligt få ut ur landet. Medan judarna tidigare i främmande valutor fått ta med sig 12 procent ut, skulle det nu finnas en möjlighet för att de skulle kunna ta med sig ut ända till 50 procent ur Tyskland, varigenom de skulle kunna grunda en existens på annat håll.

Uppskattar man judarnas nuvarande förmögenhet till cirka 8 miljarder rmk, så skulle det – om mina sagesmän äro väl underrättade, vilket mycket tyder på – innebära, att c:a 4 miljarder rmk kunde få tas ut ur Tyskland. Det är dock för närvarande svårt att se hur Tyskland skulle kunna frigöra detta väldiga belopp i främmande valutor, men det kanske skapas en möjlighet härför genom att kapitalutförseln försiggår i form av en extra varuexport, för vars framställning endast i ringa grad behövs utländska råvaror.

Ett villkor för det hela är dock, heter det i Tyskland, att den förbittrade kampanjen mot Tyskland inställes i utlandet.

Man frågar sig dock, hur det skall vara möjligt att skaffa 550 000 människor ut ur Tyskland. Men även härvidlag väntar man tillmötesgående från Tysklands sida, i det att Tyskland eventuellt kan komma att sätta in en del av sin handelsflotta för att bli av med judarna. (Scannews)

Judehatet blossar upp även i Rumänien

London, lördag. AB.

Samtidigt med att kung Carol och kronprins Michael i går kväll anlände till Bryssel, där de mottogos av kung Leopold, ingingo telegram från Bukarest om att en våg av antisemitism skulle ha gått över Rumänien.

Enligt telegram till Daily Express lägger man i officiella kretsar i Bukarest skulden på ”ett visst utländskt inflytande” för de i någon mån hoppats kunna förringa framgångarna vid kung Carols Londonbesök. (Scannews)

Tillbaka till innehållsförteckningen