Samtidigt i Sverige
Sommaren 1940, Munkfors, Värmland
På fredagskvällarna firar Eva och mamma sabbat i prästgårdens pigkammare. Elsbeth arbetar som hembiträde i prästgården. Eva lär sig snabbt svenska och leker mycket med Ingmar, prästparets son.
Evas föräldrar fick kontakt med kyrkoherde Einar Börjesson genom gemensamma bekanta. I maj 1939 kom Eva och hennes mamma till prästgården i Munkfors. Eftersom Elsbeth fick arbete och bostad i prästgården hade hon möjlighet att få inresetillstånd till Sverige.
Våren 1940 flyttade även Evas storebror Walter till dem i prästgården. Han hade kommit till Sverige inom barnkvoten och var först på ett barnhem utanför Stockholm.
Evas pappa, Gottfried, fick inte inresetillstånd till Sverige. Han flydde till Belgien vid krigsutbrottet och sedan vidare till Frankrike. Där internerades han i ett transitläger, i St Cyprieni södra Frankrike. Från lägret skrev Gottfried brev till sin familj i Munkfors.
”Har barnen vuxit mycket? De lyder väl också? (…) Men de bör helst, så mycket som möjligt, obekymrat njuta av den härliga barndomstiden, och därför är jag glad att de i denna svåra tid är så väl skyddade, (…) Snälla du, svara så fort som möjligt. (…) Jag älskar er. Tusen hälsningar och kyssar i innerlig kärlek.”
Brev från Gottfried Israel, 27 juli 1940 transitlägret i St Cyprien
Hösten 1940, Olivedalsgatan, Göteborg
Breven från Tyskland kommer med ojämna mellanrum. Lilo skriver tillbaka till sina föräldrar och släktingar. Alfred och Gertrud oroar sig för att deras dotter ska frysa och förmanar henne att använda sina varma kläder.
”Ur de trevliga raderna framgår gudskelov att min guldskatt mår bra och jag hoppas det här brevet når dig med hälsan på topp. Från oss kan vi bara berätta goda nyheter och vi är pigga och krya. Det har redan blivit rätt kallt och vårt stora bekymmer är att du klär dig tillräckligt varmt och att du inte bli förkyld. Ta på dig sockorna och leta äntligen fram dina vintersaker.”
Brev till Lilo från pappa Alfred 28 oktober 1940
I januari 1942 fick Lilo ett meddelade från tyska konsulatet i Göteborg att hon inte längre hade ett tyskt medborgarskap. Enligt en ny förordning förlorade alla tyska judar som vistades utomlands sina medborgarskap. Det innebar att artonåriga Lilo var statslös. Hon ansökte om ett svenskt så kallat ”främlingspass”.
I juni samma år fick Lilo en plats som sömnadselev på Salon Erle i Centrumhuset på Östra Hamngatan i Göteborg. När hon började arbeta kunde hon försörja sig själv. Hon flyttade ifrån sina släktingar och var under de kommande åren hyresgäst och inneboende på olika adresser.
Hösten 1941, Bondegatan, Stockholm
Walter får nyheter från Tyskland. Hans far Aaron skriver om hur Nazitysklands regim behandlar landets judar. Aaron skriver att han väger 49 kilo på grund av undernäring. Alla judar tvingas bära en gul stjärna.
När Walter kom till Sverige sommaren 1939 fick han arbete på godset Fogelstad i Södermanland som trädgårdsarbetare och hushållshjälp. Godsetsägaren, ElisabethTamm, var en vänsterliberal riksdagskvinna. Hon gav flyktingar arbete och bostad. I november kunde även Lilli resa till Sverige och återförenades med Walter på Fogelstad.
Walter och Lilli fick också stöd av Amelie Posse, en känd svensk grevinna som hjälpte många flyktingar. Hon var en av grundarna till den anti-nazistiska Tisdagsklubben.
Paret Brünn flyttade till en lägenhet på Bondegatan 44 i Stockholm. Väl där försökte de hjälpa sina föräldrar, som var kvar i Tyskland. Walter skrev till svenska utrikesdepartementet och bad att hans far skulle få inresetillstånd till Sverige. Han lovade att i så fall försörja honom.
I en grannlägenhet hörde Walter och Lilli hur en flicka i sexårsåldern övade på piano. Det gemensamma musikintresset blev en första kontakt med de nya grannarna och början på en livslång vänskap.