Kiwa Zyto
Maj 1945 Tyskland
Vakterna beordrar Kiwa och de andra fångarna att rada upp sig på led. De tvingar dem att marschera i många timmar. En del fångar är så utmattade att de lägger sig vid vägen. Andra försöker komma undan genom att låtsas att de är döda. Men sist i ledet kör en bil med SS-män som skjuter alla som ligger ner eller har kommit efter.
FRÅN AUSCHWITZ-BIRKENAU kom Kiwa till arbetslägret Dachau. Senare flyttades han vidare till ett läger i Landsberg. Det var därifrån han och de andra fångarna beordades ut på en så kallad ”dödsmarsch”.
Efter att ha gått i nästan två dygn utan mat fick de äntligen sätta sig för att vila. Kiwa somnade. När fångarna vaknade nästa morgon såg de inga vakter. De var fria. Alla sprang åt olika håll. Kiwa letade efter mat och kläder i övergivna hus.
Efter befrielsen fick Kiwa först bo i en skola tillsammans med andra befriade fångar. Kiwa var tolv år och för första gången sedan han gömde sig på vinden i gettot var han tillsammans med andra barn.
Senare samma år återförenades Kiwa med sin storebror Marek som flytt till Sovjetunionen i början av kriget. Även deras mor Zelda hade överlevt och kommit med Vita bussarna till Sverige och Örebro.
Dödsmarscher
Vid årsskiftet 1944–1945 började SS tömma förintelse- och koncentrationsläger på fångar. De allierade arméerna närmade sig och SS-ledningen hoppades kunna dölja omfattningen av det systematiska mördandet för omvärlden.
En del i avvecklingen av lägren var att mörda dem som var svaga. De övriga tvingades att gå till fots till andra läger som låg mer centralt i Tyskland. Tiotusentals människor dog under de så kallade dödsmarscherna. De som inte orkade fortsätta gå, sköts ihjäl. Många dog också av köld, sjukdomar och utmattning.