Hanna Brezinska
Hanna, 1939 Polen
Hanna står vid fönstret i sin fasters hus tillsammans med sin lillasyster. Hon gråter. Hennes familj ger sig av utan henne. Genom fönstret ser Hanna hur familjen plötsligt stoppas av soldater. De tvingar pappa, bröderna och storasyster att gräva gropar. Sedan ser Hanna soldaterna skjuta hela hennes familj. Groparna blir deras gravar. Därefter kommer soldaterna in i huset och skjuter Hannas faster och hennes man.
HANNA BREZINSKA växte upp i en romsk familj i Polen. När de tyska trupperna gick in i landet var Hanna åtta år. Familjen bodde på en lägerplats. Som många andra romer Polen vid den tiden levde familjen ett kringresande liv med hästar och vagnar. De bodde i tält.
Hannas pappa försökte flytta sin familj i säkerhet, längre bort från fronten. De två yngsta flickorna, Hanna och Anita, orkade inte gå så långt. Deras pappa bestämde sig för att lämna dem hos sin syster som bodde i ett hus och var gift med en polsk man.
Efter att soldaterna mördat resten av familjen tog de med sig Hanna och hennes lillasyster Anita. Det enda Hanna kunde tänka på var att hon måste hålla i Anitas hand hårt för att inte tappa bort henne.
Folkmordet på romer
Nazisterna ansåg att romer var arbetsskygga, asociala och kriminella och trodde att dessa egenskaper var ärftliga. Enligt nazisterna var därför romerna ett hot mot det tyska folket. Redan 1934 började tysk polis arrestera romer och tvinga dem att bo i speciella läger.
När Nazityskland invaderade Polen hände det att tyska specialförband (Einsatzgruppen) mördade grupper av romer när de träffade på dem. I slutet av år 1942 beslutade nazisterna att romer, med några få undantag, skulle deporteras till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
I början av 1943 inrättades en särskild romsk avdelning där. Forskare räknar med att nazisterna och deras allierade mördade mellan 200 000 och 500 000 romer. De flesta genom masskjutningar. Det exakta antalet offer vet vi inte. Nazisterna dokumenterade inte hur många romer de mördade.